En attendent

Försöker packa tre olika väskor. En ska stå kvar här i Säter, till dess att jag behöver sakerna, en ska fraktas till Lidingö och en ska få åka till Uppsala om några timmar. Försöker tänka ut exakt vad jag behöver imorn. Det går lite sådär, det mesta går lite sådär just nu. Jag har duschat, läser DN som pdf, har läst lite bok, ska nog titta på hästhoppning om ett tag på tv, kanske städa lite. Allt detta medan jag väntar. Jag är helt otroligt dålig på att vänta, och liksom Vladimir och Estragon vet jag inte riktigt vem jag väntar på. Men det skiljer sig på en punkt, deras Godot kommer aldrig, den som jag väntar på kommer om nån timme. Det är snabba ryck när man har geografin emot sig, och en massa annat också för den delen. Imorgon är det en ny dag, en ny stad och annat att tänka på, och ännu en dag till är det nytt år. Det är för stort. Just nu ägnar jag mig åt att sekunderna och minuterna ska gå.

Något mer profant: jag är mobillös från ikväll till imorgon eftermiddag. Nås hemma fram till 12 imorn.

Snygg

Jag går runt hemma och är sjukt snygg. Ögonbrynen har inte varit så välnoppade på... två år kanske, och Linda avslutade det hela med en "lätt make-up", med det häftiga mineralsminket. Det är läskigt dyrt, men jag sitter ändå och funderar på om det kanske inte vore värt det... Jag använder sällan smink, och de få gånger jag gör det vore det väl schysst mot ansiktet att förgylla det med något som arbetar med huden och inte mot? Jag ska sova på saken till imorn, bokstavligen, sminket ska inte tvättas av nämligen. Köpte hudvårdsprodukter till min kära bror som fyller år imorn, min devis är att gärna köpa presenter och paket i form av saker som mottagaren aldrig skulle köpa själv, och det har jag sannerligen gjort nu. Jag tror att det kommer bli bra för hans hud.

Annars går jag mest runt och fryser. Stort hus att värma upp, så mor och far ger blanka fan i det ibland. Verkar som att jag drar söderut på söndag; man kan köpa nyårsaftonsbiljetter på söndagkväll om man vill, och det vill jag nog. Eftersom min mobil har pajat, och jag nu lånar moderns, vill jag inte sitta mobillös i Uppsala alltför länge. Får låna en från Telia på måndagen. Apropå snygg så köpte jag nyårsklänning igår. Jag tror att den är snygg. Hoppas det. Har inte helt vant mig vid den, men den är skön och svart, det kan inte gå fel. Det är nästan så att den är värd ett par nya skor... Ska nu ta mig en kopp kaffe och se om jag kan klämma i mig deckaren jag hållit på med mycket länge. Ända sen i somras. Stötvis. Läser inget på månader och sen hundra sidor på en dag. Den är sexhundra sidor, har tvåhundra kvar. Gissar att jag är färdig imorn.

Ikväll ska jag och Johan äta på greken. Ska platta håret lite med julklappstången så har jag maximerat min snygghet. Undrar om greken är värd det...

Mellandag

Jag vaknade tidigt av väckarklockan. Har en julklapp inbokad snart, och behövde fixa grejer innan. Emla till exempel. Låter det mystiskt? Det är det inte. Fick presentkort på ansiktsbehandling av mamma (vi har en sjukt bra salong här i lilla Säter, som är konstant fullbokad) och när hon köpte den passade hon på att boka tid samtidigt. Smart. Emla är till för ögonbrynen. De ska plockas, och aldrig syntes en så strid ström av ofrivilliga tårar från mina ögon som när de utsätts för det. Första gången var outhärdlig, därav Embla, det är en lokalbedövande salva och räddningen.

Det är grått ute. Det blåser så att saker ramlar omkull. Jag har frusit i natt och spänt mig, ryggen gör mycket ont. Men snart får jag ligga i en mjuk stol (som en madrasserad tandläkarstol) i ett rum med harmonisk musik medan Linda fixar mitt trasiga ansikte. Det är inte häftigt att få finnar när man passerat 20-strecket, och vintertorrheten gör även sitt. Linda och jag spelade fotboll tillsammans en gång i tiden. Då var hon liten och ettrig och gav sig aldrig. Jag hoppas att det inte har förändrats.

I shall be released

Dylan sjunger från en hylla ovanför mig: "Any day now, any day now, I shall be released." Jag nyser och ögonen kliar. Det var inte ögoninflammation, jag är allergisk mot min nya linsvätska och kan inte köpa ny förrän på onsdag; det blir en jul i glasögon. Mamma blev knäpp i morse och flydde upp till mormor och morfars gravar i västerdalarna. I den kyrkan skulle det vara någon konsert på dagen, och det kändes viktigt för mamma att vara där sa pappa. "Desperation" karaktäriserade han hennes tilltag som. Det är första gången mamma inte är hemma när jag vaknar på julafton. Men alla måste göra det de kan för att klara av den verklighet som de befinner sig i. Förhoppningsvis har hon kunnat vara ledsen nu, så att hon kan njuta av resten av dagen.

Jag ska snart dra på mig kjolklänningen, pappa och bror ska stryka skjortor, sen åker vi. Det här känns inte riktigt som julafton, mycket har förändrats, jag har kanske tagit ännu ett stort steg mot vuxenheten detta år. Robert Z sjunger nu "Forever young", men han liksom jag vet att det inte är en möjlighet. Vill man röra sig framåt tappar man ungdomen på vägen.

God Jul people! Gör det bästa av denna gröna afton!

Väntande rum

Rummet börjar bli tomt. Inget personligt är framme längre; det syns inte vem som bor här. Om en timme åker jag taxi ifrån Ålidhem och lämnar rummet ensamt. Det kommer stå här och gapa i några dagar innan Martin ska fylla det med sitt liv. Martin läser teknisk fysik och verkar snäll. Han ville i alla fall hyra mitt rum i tre månader, vilket var alldeles perfekt för mig. Jag hoppas han kommer trivas.

Utanför fönstret syns gräset igen; inte en smula snö eller is är framme, solen ligger på och jag tror för ett ögonblick att våren är på väg.

Jag nyser, ögonen rinner. Men jag får inte klaga. Det kunde ha varit mycket värre. Jag har ändå lyckats städa och packa och tvätta, snart ska jag diska, och jag fixade alla julklappar redan i torsdags. Jag får framförallt inte klaga då jag i fredags festade i fjorton timmar. Jag avslutade med ett regelrätt maraton, från 16 på fredagen till 06 på lördag morgon. Och jag hade roligt precis hela tiden. Så därför får jag inte klaga, jag får bara bita ihop, och tänka att om åtta timmar är jag hemma. I ett annat rum som väntar, i ett hus jag inte riktigt kommer känna igen invändigt, mor och far har renoverat skiten ur det (och med skit menar jag exempelvis en brun heltäckningsmatta från 70-talet samt tokgula köksluckor).

God jul alla. Ta en extra mugg glögg och en extra pralin ikväll, det är vi värda.

You snooze...

Jag missade D-takten. Jäkla affischer som inte visar spelordningen, det band jag sett fram emot att se i över en månad spelade när jag satt på bussen. Jag hade vilat upp mig innan för att orka stå igenom spelningarna på den förvuxna ungdomsgården, och så blir det antiklimax istället. De två band jag såg var jag minst intresserad av utav de fyra, men de var faktiskt riktigt bra ändå. Jag har minglat lite i mitt nykterhet, pratat med folk, köpt en skiva, druckit vatten ur plastkopp. Det är bara min kropp som behöver få sig lite baskaggar nu, annars är jag rätt nöjd med tanke på att jag inte är pigg för fem öre. Det verkar som att något har svept in över Sverige och däckat halva befolkningen. Hör det ryktas från Stockholm om snorfloder (eh blä) och i Dalarna är min pappa hemma och är sjuk. MIN PAPPA! Jag tror nästan att helvetet har frusit.

På fredag blir det goodbyeparty på det vanliga stället, inte helt officiellt, men ändock. Det var visst nåt band som skulle spela också...

With a little help from my friends

Att flytta en hög med saker från punkt a till punkt b tar femtio minuter, och kostar inget förutom lite svett och hjälp från några vänner. Befrielsen är stor i efterhand, och symboliken lika så. Nu finns det inget kvar av det som tidigare var. Allt är på sin plats, allt är sagt. När en dörr stängs så öppnas ett fönster, men jag tror att räcker att mitt står lite på glänt ett tag. Vidöppet är det inte än, och jag vill inte ha det så heller. Men metaforen håller inte riktigt för scenariot att nån skulle krossa ens vidöppna fönster. Det kan man inte i teorin, men alldeles för väl i praktiken... Stänga det kan man i båda. Putsa det?

Nej. Nu går vi och äter. Försöker låtsas att det bara är vilken kväll som helst, men det känns som "sista natten med gänget", eller "sista måltiden" och allt sånt. Tiden går fort, sa Bull.