Örchock

Ring INTE till Gröna Lunds växel. Tobbe Trollkarl är deras automatiska kundtjänst. Han skrämde livet ur mig precis.

Men till Grönan ska jag ändå i kväll. Tyrol får besök av finska och amerikanska metalband. Det kommer värma gott i själen.

Brottstycke av en fest

Sammanfattning av en fest

Ett tydligt mönster kan skönjas i de gåvor jag fick i lördags. I fallande ordning fick jag:

1. Vin. Rött. Lite dyrare än vad jag själv brukar köpa. Förutom plastlitrarna Senor tinto som passade fint in på festens budgettema.
2. Böcker. Av olika slag. Behändiga pocket allihop.
3. Växter. Av olika slag. Tulpaner, små gula vårblommor i lökform och gigantisk vacker rosa orkidé.

Sen fick jag fantastiskt fina hemmagjorda magneter med foton på mig och sötnosen. Och asläckra zebrarandiga leggings från Gina Tricot, med matchande asläcker glittrig zebrahandväska. Mina vapendragare i Stockholm, H och N, planerar att utrusta sig själva med ett vitt kit och ett rosa kit. Sen ska vi gå ut på sleazeafton på Harry B James och vara svårflörtade och precis skitsnygga.

Själva festen blev kanske inte som jag hade tänkt mig. Jag var helt väck efter att ha gått upp kvart i sex på morgonen och sedan jobbat till 16. Och folk behagade att dyka upp många timmar efter utsatt tid. Dock passade det ganska bra. Barnfamiljerna (hela två stycken) stannade till 21 och vi tittade på melodifestivalen i godan ro tillsammans med några andra tidigt anlända. Efter 22 brakade det sedan loss och spritbuffén fylldes på. Undrar om det jag drack hette kir royale... Gott var det.

I söndags åt jag och sötnosen första pizzan på länge. Vi har försökt deffa de senaste veckorna, men jag tror att allt vi lyckats gå ned togs igen i helgen. Och idag ska jag äta tårta igen. Med marsipan.

Kakdag

Jag drömmer så mycket just nu. Så starkt. Jag sjunger med i låtarna som blir soundtrack. Ser människor som jag umgås med eller har träffat förut mycket tydligt. Kanske vill jag hellre leva i en dröm, för stunden, men vetskapen om verkligheten försvinner aldrig helt. I drömmen känner jag mig skyldig för att jag inte hör av mig till sötnosen. För att jag är med någon annan.

Idag ringde klockan tidigare än vanligt, och jag förvånade mig själv med att faktiskt gå upp. Nu sitter jag och planerar kakor. Att inte bjuda på något gott när jag firar födelsedag är inte tänkbart, men i år blir det inte någon princesstårta på festen. Något som jag annars har haft de 25 senaste åren. Kanske köper jag mig en bakelse på själva dagen. Ja. Det ska jag göra.

Istället ska jag baka. Fransk chokladtårta ur Annas Mat, en av de bästa böckerna jag läst, samt en utstuderat god snickerskaka som kräver sin bagare. Detta är dagens id. Imorgon måste jag gå upp ännu tidigare, vansinnigt tidigt, redan 05.45. För att man bad mig. Att jobba. Och vem är jag att tacka nej? Jag ska visa dem att jag är oumbärlig. Att det bara finns jag och ingen annan. Så därför ska jag baka idag. Hur mycket av kakan som kommer finnas kvar imorgon? Vet inte. Men det verkar rimligt att äta en stadig lunch innan så att okynnesätandet håller sig på mattan. För gott blir det. Recepten är väl beprövade.

Hårigt

Drömde i natt att jag hittade gråa hår. Inte några få, utan hela bitar i håret. Slingor, sjok. Ju mer jag letade desto mer hittade jag. Accepterade det förvånansvärt snabbt och insåg att det skulle bli dags att börja färga igen. Något jag inte gjort på... sju år.

Jag har nog haft de flesta färger. Började med blonda slingor i mellanstadiet, sen rullade det på. Svart blev jag aldrig, men mörkbrun, ljusbrun, gyllene, röd, lila och allt där i mellan. När jag många år senare insåg att jag inte mindes min riktiga hårfärg bestämde jag mig för att det var dags att hitta tillbaka till den. Det har jag gjort nu. Jag har en rätt schysst ljusbrun färg, som bleks på sommaren så det blir gyllene. Brukar få komplimanger för mina fina blekta toppar när jag klipper mig. "Synd att inte hela håret ser ut så" tänker jag då.

Jag är inte speciellt ytlig av mig. Bär sällan smink till vardags, och modest med det till fest. Bryr mig inte så mycket om mode och fastnar inte för trender som falnar. Men håret har jag lärt mig att man ska ta hand om. En bra klippning kan göra en hel person. En bra hårdag lyfter oss till nya höjder. Detta sagt från en människa som förra året insåg att man skulle använda hårtorken till styling, och fick sin första plattång i julas. Jag lär mig.

Hade inte tänkt att detta skulle handla om hår. Det mest blev så. Tittar på Shear Genius och inser vilken fantastisk förändring en kreativ frisör och en sax kan åstadkomma. Inspirerande. Snart fyller jag år. Då ska jag unna mig en klippning.

Jag gillar inte att ha rätt ibland

"Vi är inte på långa vägar framme vid ett beslut."
"Jo, att hoppa in kan ju bli aktuellt."
"Jag hör av mig i slutet mot veckan."

Andra sätt att säga "Tack, men nejtack". Lite artigare, kanske? Vet inte om det gör mindre ont. Hoppet falnar och jag försöker att se framåt. Men klarar knappt av att tänka på kvällen, än mindre inse att jag är tillbaka på ruta ett. Noll. Visst får jag vara ledsen nu? Lite? Det är jag ändå.

Söndagsmix

Ännu en konststudent har hamnat i trubbel. Dennes exjobb var att måla en t-banevagn full med graffiti. Mest upprörd blir jag av "vår" kulturministers uttalande: "Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst."

Att någon torr och fyrkantig kan avfärda graffiti på detta sätt är inte konstigt, men om inte kulturministern vet bättre blir jag ledsen och orolig för kulturklimatet i Sverige. Kultur är tydligen bara sådant som ryms inom avsedda institutioner. Allt utanför är olagligt och opassande. Framförallt sådant som lite yngre människor ägnar sig åt. Så härligt.

Tittade på Schlagern igår. Har gått all in på den i år och har varit duktig i tippandet hittills. Dock trodde jag inte att H.E.A.T skulle gå direkt till final, mitt tips var andra chansen för dem. Jag och sällskapet klarade inte av att se dem utan att brista ut i vrålgarv, herregud så de såg ut! Sångaren i övertydlig Bruce Dickinson frisyr, gitarristen i grå snopp-spandex. Det finns en anledning till att man bar svarta! Lili och Susie var för övrigt min favorit i går. 80-talet är det nya svarta.

Drack australiensisk rosé till, smakade sommar och kärlek. Och GT gjorda på Bombay sapphire. Det är en jäkla skillnad på skit och pannkaka, om ni tillåter uttrycket. När mästerskapet i tonartshöjningar avslutats gick vi över till Nile, som det ska vara.

Nu dricker jag te som smakar jul, och lyssnar på digilistan, som vanligt. I Venezuela vill president Chávez sitta på posten till 2049, och i Australien brinner det fortfarande. Bilden på brandmannen som ger den brända och törstiga koalan vatten fick mig nästan att gråta nyss. Vintersportandet som så många svenskar sysslar med på olika platser i världen just nu känns rätt ointressant. De alpina framgångarna uteblev, och de få gånger det gått bra i horisontella skidgrenar har jag varit upptagen med annat. I morse sov jag förbi Jonssons guld.

Nu ska jag återgå till tidningsläsandet. Jag är så old school att jag kör papperstidning. Alltid. Mycket nöje med klickandet på länkarna!