Mars

Varannan dag sol, varannan dag grått. Vädret är lynnigt, och jag försöker att inte låta humöret följa väderleken. Den helt gigantiska tallen utanför fönstret ruskas om i vinden. Fönstren i vardagsrummet knakar betänkligt.

Min dalahäst står på fönsterkarmen och stirrar på mig. Bredvid snurrar klockan jag ärvde från mormor och morfar i sin evighetsrytm.

Jag bär glasögonen alldeles för ofta nu. Det resulterar i illamående och huvudvärk mycket snabbt. Men linserna skulle ha behövt bytas ut för flera månader sedan, och det har jag inte haft möjlighet till. Och ska jag jobba behöver jag dem; det går inte med glasögon. Så därför tjyvhåller jag på dem. Låter dem ligga och vänta till dess att jag inte kan läsa längre.

Det är mars nu. Vintern vill bli till vår men vet inte riktigt hur den ska göra. Det gör ju ont när knoppar brister.

Jag ska dricka kaffe och börja på någon av de fyra recensioner som ska in på onsdag. Gratisarbete, men det håller mig alert. Och att få gå på spelningen i fredags var värt hur mycket som helst. I kväll ska jag sedan ringa Dallas, Texas, för att intervjua sångaren i ett band. Japp, på engelska. Senast jag gjorde en intervju med en utrikestalande person blev han betuttad i mig, verkar det som. Han sjöng förut i ett stort heavy metal band, och kommer till Stockholm i april med sitt soloprojekt. Jag hoppas att han kommer fatta vinken när jag presenterar honom för sötnosen.

Nu är det dags för linser. Arbetsdagen inleds härmed. Och jag mår lite illa redan.