"En olycka kommer sällan ensam"

Var börjar man?

Förlorad blindtarm. Förlorat jobb - samtidigt som jag är sjukskriven efter operationen. Via mail. Har lagt mig till med nervösa ryckningar i höger öga efter beskedet. Borde driva saken men gläds åt att kunna duscha på egen hand först. Och så gör det ont. Hela tiden. Extra ont när jag skrattar. Tur att livet inte direkt lockar till det just nu.

Falukorvsblogg

Somnade sent i går. Igen. Läste bok. Igen. Den är riktigt bra.

Snoozade mig igenom ännu en morgon men försov mig inte. Jobbade eftermiddagspasset i dag och kom upp i tid.

Träning: situps och tåhävningar innan frukost.

Frukost: blåbärssoppa och knäckemacka med cognacsmedvurst. Mackan åt jag på vägen till bussen.

Is chai på t-banestationen. Om jag kom i tid till jobbet? Nej, det såg sommartidtabellen till. Jävla påfund.

Kreativlös på jobbet. Ville hellre planera och fundera på framtiden än publicera text. Bra dag ändå.

Hittade två klänningar som båda kan passa på bröllopet vi ska på om två veckor. Imorgon ska jag köpa en av dem. Ska vi gissa att det blir den blå?

Är fortfarande snygg i håret men chocken har inte lagt sig. Funderar också över den ytlighet jag handlöst kastat mig in i. Har fått en snabb glimt av "den" världen. Den som jag alltid stått utanför. Den jag alltid föraktat. Den jag har ifrågasatt.

Hur mycket självförtroende sitter i ytan? "Om jag har en dålig dag klär jag upp mig ordentligt, då mår jag bättre" funkar faktiskt. Vad säger det om oss?

Middag: ugnsbakad falukorv med lök och zucchini. Passar på att äta ost när kärleken är borta. Åt knäckemacka med ost på innan korven var klar.

Ska snart dyka in i boken igen, och Bakhtiaris skånska. Lära mig saker. Jag tycker om det.

Viloblogg/snyggblogg

Vilodag i dag. Eller arbetsdag. Either way.

Snoozade en hel timme i morse. Hade svårt att våga släcka lampan i går. Och lägga ifrån mig boken. Kalla det vad fan du vill. Jag kallar det en bra bok. Jag hör hennes röst när jag läser. Marjaneh Bakhtiaris. Hörde henne på ett seminarium i våras. Vi var nog de enda under 30.

Rusade alltså in i badrummet. Sedan ut fullt påklädd och halvt sminkad en kvart senare.

Frukost: vaniljlatte från Espresso house. Glömde bort att äta den grillade mackan med ost och skinka. Upptäckte den runt tre timmar senare. Adrenalin håller en mätt.

Tungt att komma i väg till jobbet. Skönt väl där.

Fick ett ryck och bokade klipptid. På Corinne and friends. Det är där alla kändisar klipper sig. Typ... Nej, inte min sfär. Men min frisör kände nån svensk modell i L.A. Våra världar krockade helt. Det var roligt. När jag bokade sa jag "bara klippning". När frisören sa "lite slingor?" släppte allt och hon fick köra på. Det tog över en timme och var det proffsigaste jag varit med om. Så vansinnigt snyggt. Fick behålla längderna men få fram ansiktet. Hela håret tonades lite glansigt och slingorna nästan lyser.

Jag satt och kalkylerade under shamponeringen. Min uträkning räckte till klipp och toning. Inte slingorna. "19.50" sa tjejen i kassan när det var klart. Inte som "nitton och femtio" utan "nittonfemtio". Det var bara att bita ihop och lämna fram kortet. Jag hoppas att paniken inte lyste ut ur mina ögon. Tacka fan för att hon tipsade om slingor. Bara de kostade 1000 kronor.

Nå. Det är i alla fall asaläckert och once in a lifetime. Eller once every year. Kanske.

Lunch: Samma som under hurtmåndagen. Fortfarande gott.

Jobbade sedan på och skrev om mycket rimliga saker. Skönt.

Hemma har jag blippat runt på tv'n utan någon lycka. Staccattopratade med kärleken via hans chefs telefon: kärlekens är helt död, i chefens kunde jag få höra glimtar av hans röst. Finns det ingen täckning i Nyköping? Jag tror att han kommer hem på torsdag. Eller imorgon. Inte fredag. Eller sa han fredag...

Middag: typ sju fritts, hamburgare, lök, tomat, zucchini och mjölk.

Känner mig rastlös. Fortfarande i post-åhhelvetevaddyrdenhärklippningenblev-chock. Börjar sent i morgon och bör således fånga kvällen på något sätt. Eller kanske bara sitta och stirra i en spegel på hur snygg jag blev. Det är det enda jag har råd med de kommande veckorna.

Hurtblogg

För att vända några negativa trender i samma slag med samma sten börjar härmed min hurtbullevecka. Några rader varje dag om kost och motion.

Hett? Näej. Men säkert nyttigt.

Frukost: Blåbärssoppa framför tv'n.

Löpning i ofrivilliga intervaller. Typ en kvart. Svettigt i högstående sol. Situps och annat jobbigt i lägenheten. Massa springande med tvätt.

Knäckemacka med prästost och nedsvettning innan duschen.

Lunch: Falafel, stekt zucchini och lök, matvete kryddat med spiskummin, en skvätt tzatziki. Det var gott.

Hetsigt klänningprovande på bland annat MQ utan något resultat. Is chai med Jenny. Vi störde oss på killen i gallerian som ville se våra naglar. Han fick inte det.

Bar upp tvätten. Hängde de nya gardinerna i köket och såg att det var gott.

Middag: självgjorda hamburgare med fritts och tomatsalsa.

Omorganisering av garderoben i hallen. Strök en gardin som var tänkt till vardagsrummet. Det hade blivit galet om jag hängt upp den. Som ett kalejdoskåp eller så. Den förpassades till insidan av ett skåp. Ihopvikt.

Nu väntan på sömnen. Att våga gå till sängen. Kärleken är på annan ort och jobbar i veckan. Det är nästan smärtsamt.

Reboot

Min hand är alldeles prickig. Prick prick prick. Från handled upp till fingrar. Det kliar hela vägen också. Om man tänker på det. Mest på biten mellan tumme och pekfinger. Visst ska det vara människofilén? Någonstans i handen. Om man är fast i Anderna, till exempel. Och måste kalasa på sin kompis.

Men så äckligt. Inte meningen. Min hjärna vandrar och tangenterna följer bara med.

På Facebook kommenterar mitt ex min status. Kort och enerverande så att jag bara måste ställa en följdfråga. Han vet nog det.

Jag nyser våldsamt och ögonen rinner. Knäckebrödslagret på golvet har nått nya höjder; det knastrar nästan när jag går.

En bekant i Frankrike vill ha tips på ställen att bo på i Luleå, och saker man kan göra där och i Kiruna. Absolut. Det fixar jag. Det är ju i princip som min bakficka och jag har säkert spenderat hela ett dygn i Luleå. I Kiruna? Noll tid.

Det är grått ute för fjärde dagen i rad. Tror jag. Dagarna flyter i hop. Även jag är grå.

Den konstanta känslan av skuld för att jag inte jobbar hämmar troligen mitt tillfrisknande. Ett moment22, som aldrig upphör att existera. Likaså känner jag mig skyldig för att jag får betalt fastän jag är sjuk. Det är en mycket bra rättighet, men jag har aldrig blivit bekväm med att den skulle gälla även mig. Lite som A-kassan.

Det ska bli bättring här. Mest för att jag vill det. Att undvika att skriva är mycket dåligt. Mitt försök nu får ses som babysteps. Säkert har jag feber fortfarande också.

Paris-Dakar

Kan hända läser jag i stället. För att skriva. Skriver gör jag på jobbet. Fem dagar i veckan. Schemalagd juni igenom. Sen?

Kan hända får jag fortsätta. En månad. Två. Ett halvår. Kanhända tar det slut.

Sommarjobbet jag fick på radion förlorade jag till förmån för jobbet här i Stockholm. Ingen tid till att ta körkort. Enbart till till att jobba. Nu.

Och ibland är jag hemma. Är allergisk. Uppsvullna leder. Hjärna som känns febertung. Sömnig hela tiden. Sjuk utan sjukdom.

Jag klarar nog inte om att skriva om mig själv just nu. För då skulle det bli verklighet. Verklighet att jag inte vet något om sommaren. Verklighet att jag knappt kan försvara min arbetsplats och det vi gör halva tiden. Verklighet att jag inte får vara otacksam eftersom jag har ett jobb. Verklighet att alternativet vore att flytta hem och arbeta som lärare.

Vi visste hur arbetsmarknaden såg ut. Att det var tufft. Svårt. Att det knappt fanns några fasta tjänster, och att vi kunde se fram emot många år av vikariat och frilans.

Detta var innan den värsta lågkonjunkturen sedan 1990-talet. Det som nu uppdagas framför oss känns som ett skämt. Aftonbladet släpper 100 medarbetare, av 500. Hälften är redaktionell personal. SVT och SR planerar stora nedskärningar till nästa budgetår. Tidningen jag var på i höstas skar ned på alla områden, och kommer antagligen inte finnas inom tio år.

På något sätt måste jag hantera dessa gigantiska förutsättningar varje dag. Då är det inte lätt att vara kreativ. Ens att låtsas om sig själv mitt i detta.

Kan hända är det inte någon lösning att stänga av helt. Eller upphör världen att existera om jag blundar? Jag läser i stället. Böcker. Som man kan hålla i. Med innehåll som är påtagligt.

Bland annat har jag läst Paris-Dakar av Jens Liljestrand. Sällan har jag blivit så tagen av en bok. På alla sätt. Språket kvävande och krävande, med ett fast grepp och en exakthet. Och sedan det han berättar. Är du mentalt understimulerad? Läs boken. Läs boken om du bara vill ha något att läsa också. Alla borde läsa den.

Jag är nog uppe i mitt eget Paris-Dakar just nu. Loppet har förvisso bytt namn, numer säger man bara Dakar-rallyt, men att ha en start och ett mål gör det mer gripbart. Man kan inte förneka att man är mitt i något. Ställa sig bredvid och heja fram rallydeltagarna i sitt eget race.

Jag bör kunna göra både och. Alla tre. Jobba, läsa, skriva här. Samtidigt som jag oroar mig för framtiden njuter jag av nuet. Tids nog når vi Dakar.

En parentes

Sov.

Sov förbi fest, mat, glada vänner och min bror. Nu känns allt bara fel. Jag som hade köpt klänning och allt. Min kärlek är på en annan fest med andra vänner. Jag vill ha honom här. I går firade vi honom med middag och drinks på en båt. Det var ett trevligt ställe. Mitt första besök på en klubb som stänger fem, i Sverige. Men det blev för mycket, och jag tappade bort mig själv. Nästan. Tur att man har någon som kan lägga en över axeln och bära en från taxin när skavsåren blöder.

Ska jobba i morgon. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om jobbet. Vissa dagar är det roligt, när man har flyt och kreativitet. Vissa dagar förstår jag inte vad vi sysslar med. Det känns inte på riktigt. Det är inte det jag utbildade mig för.

Det har gått några dagar sen sista passet och jag är nervös. Jag blir det när rutinen försvinner.

Har fått ett annat jobb i sommar. Sex veckor i etern. Det blir bättre tror jag. Ett steg på vägen.

Jag är rädd att inte kunna somna utan honom, så därför sitter jag vaken. Ska läsa tidningen nu. Innan det är dags att sova igen.