Säter

Snön ligger kvar här på en del ställen. Mer än i övriga dalarna, Säter ligger kanske lite mysko till, det har varit kallt på nätterna också. Solen är framme och lyser vackert. Mamma och pappa renoverar huset, det är kallt på nerevåningen; vardagsrummet är urplockat, nedkylt, utrivet och målas just nu av Hans som luktar cigaretter. På gården står en nysnickrad och gigantisk carport, den är större än min lägenhet. Båda bilarna får plats där, på sommaren kan man ha fest i den tydligen. Mamma städar ur växthuset, pappa har tittat på Skidspelen från Falun på TV. Vi kunde åkt dit, men ingen av dem orkade. Jag vill inte åka ensam, så skoj är det inte med skidor. Utanför den lilla skrubben jag bor i, i brist på annat då mitt rum är fullt av alla möbler som ska stå i vardagsrummet, har mamma placerat alla skott som ska till växthuset sen. Jag har börjat läsa en svensk deckare från mammas bokhylla, vi har handlat på Konsum och jag kokar perkolatorn full med kaffe. Tolv koppar. Mitt hår känns fantastiskt efter duschen här, vattnet i Säter är bättre än Uppsalas, Umeås och även Faluns. Jag sover ensam, pratar i telefon med vänner långt bort, läser tidningen och rör mig långsamt. Dricker kaffe. Tänker på korsordet jag kommer att få lösa nästa gång jag kommer hit.

Mitt känsloliv beter sig inte som jag vill. Det är jag ledsen för. Jag är ledsen för att jag vill vara ensam, jag är ledsen för det som kunde ha varit. Men jag klarar inget nu. Inte sen heller. Jag vill inte tänka på sen, jag vill bara vara nu. Så jag kommer att vara ensam. Hur länge vet jag inte. Jag vet heller inte hur jag ska uttrycka detta bättre, så förlåt. Vänta inte på mig. Låt mig bara ha mitt nu.