Trafikstockning

För mycket som vill ut, kontentan blir att allt sitter fast inuti mig istället. Trafikstockning, som en klok vän kallade det för. Jag är så trött och så stressad att jag vill gråta nu. Det är nog bara ikväll, imorgon kommer jag ha mer koll på hur veckan kommer att se ut, och då kan jag strukturera upp mina tankar bättre. Men just nu bygger ångesten bo i min bröstkorg. Det hjälper att skriva ned det här, då tvingas jag att tänka igenom det ostrukturerade, vilket genast renderar i en viss struktur och gör det lättare att andas. Jag måste bara äta och sova, funkar det så funkar det mesta. Vill bara inte att det plötsligt ska vara fredag, att jag plötsligt ska befinna mig på ett flyg härifrån, att jag plötsligt ska ha gjort en massa utan att ha märkt det. Igen.