Ryck och rassel

Vad är bättre än ett avsnitt av "Grey's anatomy"? Två avsnitt såklart! Tack kanal 5 för att ni förgyllde min kväll. Har sovit mig igenom nästan hela dagen och har hopp för den snaraste framtiden. Men började fundera i mitt TV-tittande. En karaktär i serien hade bestämt sig för att skaffa barn, men märkte nu att det inte var möjligt. Hon närmade sig 40 och hade inte ens tänkt tanken att det skulle kunna vara för sent för henne. Det är mycket barnsnack runt omkring mig just nu. På en rycker det i livmodern, på en annan rasslar det i äggstockarna. Det låter våldsamt äckligt båda två, och när jag försöker försöker försöker hitta känslan inuti mig så finns det inget. Noll. Nada. Inte en längtan, inte ett spår av lust, inte en tanke på barn.

Jag har tidigare alltid haft min mamma som förebild, hon fick mig samma år hon fyllde trettio, och hade då jobbat i ett antal år innan. Ända sen jag var tjugo har jag tänkt att "om tio år så är det kanske dags", men nu har det gått några år, och jag tänker fortfarande att det är dags om tio. Det minskar inte, det kommer inga tankar som säger att fem år är en rimlig gräns nu. Jag känner inget. Jag har aldrig tänkt att jag inte vill ha barn, men motsatsen innebär kanske inte att jag vill ha barn? Jag vet inte alls. Det kommer säkert naturligare om man har en partner, någonstans att bo, och vet lite vad man ska göra med sin framtid, men tänk om jag vaknar upp när jag är 35, mitt i en blomstrande karriär och undrar när det var tänkt att jag skulle skaffa barn egentligen? Tänk om känslan aldrig kommer, eller tänk om den kommer för sent?

Jag borde inte tänka på framtiden på det här sättet; det räcker med att det är jobbigt att tänka på december, men jag har aldrig reflekterat över möjligheten att leva ett liv utan barn. Att det var ett alternativ, man har blivit så matad med bilden att en riktig kvinna är en sån som har barn att det aldrig funnits som tanke i min hjärna. Jag vill ändå tro att man har möjlighet att skapa sig själv, till en viss utsträckning, och jag är tillfreds med att längtan efter barn inte finns nu. Jag ger det tio år. Det kommer säkert börja rycka och rassla i mig också.