Intermission

Jag vill att du ska komma nu!
Jag vill att du ska komma nu genast!
Miniräknaren ska du ta med dig.
Och Steinwayflygeln.
Du ska ta med dig plåster magnecyl eau de cologne och sanisept
en flaska Ramlösa en flaska gin en flaska whisky och
en tandbortsmugg
en flaska Ajax och en storpack dormopan en krukväxt och
en pizza
och en respirator.
Jag vill att du ska komma nu genast!
Just du ska komma nu genast!
Och ta mig med storm.
Du ska släcka takarmaturen.
Och tända kandelabrarna.
Du ska dra ur telefonjacken.
Och blåsa upp gummimadrasserna.
Du ska torka mina tårar och tala förstånd med mej.
När solen går ner bakom Operan.
Och det är dags att gå hem.
Då ska du komma till mig.
Med ditt hjärta.
Och ditt jaktgevär.
Så att jag aldrig mera tappar fattningen.
I ett smakfullt inrett vardagsrum.
Så att jag aldrig mer står på fönsterblecket
Och verkar lite korkad.
Med en törnros i min hand.
Så att jag aldrig mer kryper genom tunnelbanorna.
Med en pinsam sång.
På mina spruckna läppar.
Du måste komma nu, du måste komma nu genast!
Helt enkelt därför att jag inte står ut annars.
Helt enkelt därför att det pockar på så förbannat.
Helt enkelt för att jag är en helt vanlig kvinna.
Fullt frisk och måttligt överviktig.
Ganska huslig, hjälpsam och nervös.
Snäll och rar och mycket rädd.
Med allmänna intressen och en slumrande litterär ådra.

-Kristina Lugn