Tankar på lunchen

Min lunchdate var idag Thomas Anderberg, Jonas Thente och Stefan Helgesson, alltså mina två favoritsidor i DN; 4-5. Vissa dagar kan jag läsa igenom dem utan att fångas av något speciellt alls, och vissa dagar prickar de in fullträff efter fullträff. Dagens tidning bestod av tre fullträffar från dessa herrar.

DN vill vara ”oberoende liberal”, men i kulturdelen bränner medievänstern till ibland! Dagens spalt/krönika (s.4) handlar om den smygande nedrustningen av kultur och miljö i Sverige, med mycket träffande beskrivningar av dito ministrar och deras verksamhet. I korta drag skriver Anderberg att de är mycket sympatiska personer och framstår som vettiga och snälla, så därför märker vi inte det ondskefulla de gör.

Nedanför denna presenteras vår utrikesminister på ett förtjänstfullt sätt, något jag saknat tidigare. Den arrogans som Carl Bildt kan visa, både till stort och smått, är skrämmande och här sätter Thente fingret på det mesta. Rubriken är ”Världsberömda i hela Sverige - Stjärnor på rymmen från ankdammen”, och handlar om den ruttna inställning Carl Bidlt har, som blivit än mer synlig (och problematisk) när han nu bytt planhalva. Karln tycker illa om Sverige och den svenska mentaliteten men ska ändå vara vårt ansikte utåt. Thente avslutar det hela med ”Samtidigt är det lite rörande, för man ser framför sig en liten grabb i kritstrecksrandiga galonkläder som har rymt till stora skogen efter en tillsägelse. Där står han morskt i brynet och tittar mot hemmet. Njutningsfullt väser han: Jäääävla mamma.” I fortsättningen kommer Bildt alltid att bära kritstrecksrandiga galonisar för mig.

(I texten drar Thente paralleller till Dolph Lundgren, vilket gjorde att jag började fundera på hans namn. Vilka heter ”Dolph” egentligen? Det finns nån typ av amerikanskt lag som heter Dolphins, räcker det? Finns det nån mer? Och vilka heter Gunde? Finns det nån mer än Gunde Svan? Har de patent på namnen?)

Tredje fullträffen förtjänar en egen text, så jag återkommer.