Ett av mitt livs största tillkortakommanden, näst efter att jag ännu inte tagit körkort, är att jag inte kan tyska. Min grundskoletid har jag mest ägnat åt att lära mig olika språk, men aldrig någonsin föll det mig in att jag skulle läsa tyska. Franska, spanska och latin har jag läst istället, bredvid de två självklara. Nu vid den mogna åldern av 24 år kan jag summera att det land jag varit i flest gånger är Tyskland, och att de filosofer som sätter sig i själen på mig är tyska. Jag må vara en anglofil när det gäller det kulturella utbudet, men jag återvänder alltid till tyskarna. Att vara utan sex års franska känns otänkbart, jag har utvecklat en nära relation till språket och jag trivs med det i min mun, men tanken svindlar när jag föreställer mig hur det skulle ha varit om jag valt tyska i sjunde klass.
De två lärarna som fanns att tillgå hade ganska olika pedagogik. Hos den franska, som jag då hade, var avsaknaden på pedagogik ett kännetecken. Jag är ganska förvånad att jag lyckades lära mig så mycket ändå, det gick nog enbart på vilja och intresse, eftersom lektionerna oftast ägnades åt att vår lärare berättade historier från sitt liv. På svenska. Tyskläraren hade höga krav, disciplin och också en förmåga att se elevernas potential och försöka krama det mesta ur dem. Jag hade henne i engelska, och lärde mig otroligt mycket även om det var smärtsamt. Tänk om jag hade haft henne i tyska också? Tänk om jag hade valt det istället?! Jag skulle ha kunnat så mycket mer tyska än franska, och jag skulle ha haft så otroligt mycket mer användning för det. Nu sitter jag här och suktar efter Nietzsche, Kant och Husserl. Jag hävdar inte att jag skulle ha kunnat läsa dem på tyska, men jag hade kunnat närma mig dem på ett annat vis. Förstått några meningar här och där och kunnat citera dem på tyska. Sådant kan jag nu bara drömma om. Visst förstår jag några ord, man är ju inte helt obegåvad när det kommer till språk, men känslan för språket och en djupare förståelse saknas.
Jag har ett stort behov av att höra tyska nu känner jag, har blivit toksugen på att se en tysk film, finns en massa bra att välja på. Undrar om det kompenserar tillräckligt för att jag under min resa söderut ska kunna läsa Nietzsche på svenska utan att känna mig ovärdig…
Inlägg
6 kommentarer:
Om du ska se nån tysk film i ditt liv så ska du verkligen se Spring Lola (men du hade sett den va?). Ja, eller bara nån av Tom Tykwer. =) Kram!
Jag delar så din trängtan. Kant Husserl, Nietzsche, Frege, Wittgenstein, Hegel, Schopenhauer, Leibniz... listan tar aldrig slut. Vet att jag lider med dig.
Åh, Bodil vs Marie, det var fan definitionen av "good times". Jag lärde mig nog inget alls på franskan, men det var en ganska trevlig grupp vi hade, om jag minns rätt. Jonnie och jag brukar bli lite nostalgiska över Kims uttal av "älg" (ääääälj) nån gång varje sommar - du får gärna vara med du också om du vill.
Förresten: Resa söderut, betyder det att det kanske finns möjlighet till fika i genuin gammeldags miljö hemma i Säter? Pretty please. Jag är mellan två delkurser och behöver underhållas!
Du har blivit UTMANAD! Läs min blogg för mer information. /Kram!
Det är aldrig för sent att lära sig tyska!
Ällä?
Har för övrigt märkt att tyska låter intressantare med en gnutta dalmål inbakat.
Jag har läst tyska i sex år. Jag kan trösta dig med att jag varken blev lyckligare eller litterärt klokare av det... ;) Men som du skriver, det är ju författarens ord man vill tolka.. inte översättarens.. vi är alla i samma träsk. Känn dig värdig!
Skicka en kommentar