I rörelse

Helgen har bara varit jobb. Fredagen var rekordkväll, stället har aldrig tidigare dragit in så mycket pengar, och det märktes. Jag hade så ont i kroppen när jag kom hem. Det var konstant slut på glas, och vid några tillfällen var det trafikstockning framför baren. Ingen rörde på sig. Åt nåt håll. Då är det bara att plocka fram lärarrösten och vråla ”ursäkta!” vänligt men bestämt. Hann knappt ladda om i lördags förrän det var dags igen. Den kvällen var lugn, vilket behövdes. Jag har skavsår och blåmärken ovanpå och på sidan av fötterna. Vilka skor rekommenderas i restaurangbranschen?

Tog några öl efter stängning i lördags. När vi skulle cykla hem var solen uppe och värmde mitt ansikte, och vi märkte att våren hade kommit under natten. Jag cyklade genom en allé av gröna fuktiga björkar, fåglarna var i full gång och det kändes som att världen började vakna. Umeå har tinat upp nu. Jag korsade gatan där jag spenderade natten till torsdagen. Jag cyklade upp för cykelbron och förbi platsen där jag för första gången kysste någon som gav mig hopp efter K. Då var det höst och ett ilsket regn över oss. Jag var sönderriven levde för dagen. Nu är både jag och naturen mer tillfreds och vill inte tillbaks. Vi går framåt. Vi går mot sommar.