Rädslan för att himlen ska ramla ned över våra huvuden tycks människan ha kommit ifrån. Men att molntäcket och dimman inte ska krypa in i oss och sakta kväva livet ur oss vågar man inte riktigt lita på. Luften ser tjock ut. Lömsk.
Igår tittade vi på fotboll utan att ha något för det. Fyra personer blev plötsligt till åtta och soffbordet fick förpassas till ett hörn så att alla fick plats. Drivor med burkar och flaskor blev kvar. Jag drack två alkoholfria öl. Tyngden saknas i dem. Man märker dem inte efter att man har svalt.
I natt drömde jag så fruktansvärt. Om vänner som försvinner. Som vänder ryggen till. Som vägrar en kommunikation. Kärleken knöt in mig i sin morgonrock som tröst när jag vaknat.
I dag tänkte jag skriva färdigt ett frilansförslag och kanske börja på ett annat. Jobbmässa var inte min grej. Tänk Idol-uttagning i hysterin. I fredags var jag på Arbetsförmedlingen och blev ett huvud kortare och ett liv fattigare. I morgon ska jag till rätt Arbetsförmedling som förhoppningsvis vet vad de sysslar med.
Det bankar lite i pannan fastän jag inte förtjänat det. Te får bota. Och glass. Vi har halva frysen full av glass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar