Ibland händer saker som gör allt annat ointressant, som stämplar "banalt" över hela omgivningen, ens tankar, problem och känslor. Ibland händer saker som gör att man skäms för att man brydde sig om fotbollsmatchen igår, för att man brydde sig om att man är en sopa som inte förstod sig på tekniken så att ens intervju från i måndags försvann och för att man brydde sig om hurvida man skulle hinna köpa nya kläder innan helgen.
När sådant händer får man chansen att tänka efter på vad som egentligen betyder något, vad som är av vikt. Det jag kommer fram till är att jag vill att alla ska få må bra. Alla. Det känns som det viktigaste just nu, och kanske alltid. "Alla" inkluderar ju faktiskt mig, så jag ska göra mitt bästa för att jag själv ska ha det så bra som möjligt, men det är ju lättare att bara strunta i sig själv och tänka på andra istället. Så, kan ni inte göra mig den tjänsten att ni tänker på er själva? Ta hand om er så att ni har det bra, så ska jag försöka tänka på mig. Okej?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Okej.
Att alla ska få må bra är en vacker och vördnadsvärd intention. Men jag är inte säker på att den infrias genom att alla tänker på sig själva. Visst är det bra om man kan må bra enbart genom att tänka på sig själv. Men man kan inte förvänta sig att alla ska kunna göra detsamma, då det inte är enhälligt bestämt vad som får en människa att må bra. En människas välmående kan bero på sådant denna inte själv har kontroll över, exempelvis ifall andra människor tänker på dem eller inte. Sådana människor blir, ifall vi följa din uppmaning, helt utelämnade till sin olycka. Att upphöja sin egen maxim till allmän lag fungerar endast då den påbjudna handlingens intention stämmer överens med dess resultat, vilket här inte med nödvändigthet är fallet.
Inte så att jag menar att du inte bör tänka på dig själv. Jag bara ställer mig tveksam till tanken att det skulle finnas ett allmängiltigt sätt på vilket alla kunde handla för att må bra. En allmängiltig intention, visst (exempelvis din egen). Men inte ett allmängiltigt förverkligande av en sådan intention.
Petter: Jag avsåg att alla skulle göra vad de kunde, vad det innebär för olika individer är ointressant i detta fall. Att enbart basera sitt välmående på andra människor tror jag i längden blir skadligt.
Självklart bör alla göra vad de kan för att alla ska må bra. Detta syfte kan dock eftersträvas på en mängd skilda sätt; att se till sitt eget välmående är ett, men inte med nödvändighet det mest ändamålsenliga . Välmåendet är en känsla, ett sinnestillstånd, och orsakas som sådant av vissa stimuli. Att säga att vissa baser för välmående är mer berättigade än andra verkar här helt godtyckligt; ifall vi kunde välja vad som fick oss att må bra så skulle väl inga problem gällande mänskligt välmående någonsin föreligga?
Maximen "alla bör eftersträva det goda för alla" implicerar lika mycket att vi bör eftersträva det goda för andra som att vi bör eftersträva det goda för oss själva. Det måste in fler argument för att kunna säga att vi bör välja det ena framför det andra.
Tjoho! Jag fattar inte vad min blogg håller på med. Blev lite ledsen för att ingen skriver till mig å så går jag in å kollar ändå å ser att det är en massa som har skrivit. What???? Ja, vi kanske kan höras ikväll? Vart håller du hus nu? Jag är mycket nyfiken på att höra om allt du har för dig. På min front är det intet nytt. Sista dagen på KT idag, supersorgligt! Jag har fyllt på kakburken å köpt en blomma... det är väl minst lika bra som en tårta lr? Kram kram på dig vännen!
Tänk på dig själv! Man behöver det, men slut dig inte från omvärlden.
Och Petter, vidga dina vyer, försök att se det ur ett mer filosofiskt och inte så nyhetsjournalistiskt perspektiv (inte illa menat).
Jag tyder - "Så, kan ni inte göra mig den tjänsten att ni tänker på er själva? Ta hand om er så att ni har det bra, så ska jag försöka tänka på mig. Okej?" - mer som en uppmaning att man inte ska gömma sig bakom andras misär för att inte ta tag i sina egna skuggor. Inte nypa sig själv i armen för att dölja den riktiga smärtan helt enkelt. Hur man själv mår innerst inne färgar ens omgivning starkt, vilket också bör beaktas.
Helena: jag ser saken ur ett helt filosofiskt perspektiv; det är kanske det enda perspektiv jag känner (vet förövrigt inte ett dyft om nyhetsjournalistik; intressant att efterfråga hur du skapat dig denna uppfattning).
Det av dig citerade stycket kan sjävlklart tolkas på olika sätt. Jag gör inga anspråk på att göra den enda riktiga tolkningen. Men jag gör anspråk på att göra den mest sakenliga tolkningen. Satsen säger faktiskt "tänk på er själva, så tänker jag på mig själv". Jag efterfrågar ifall detta verkligen är vad Mård menar; jag uttrycker faktiskt inte ens att jag tror att detta är vad hon menar. Men att anta något annat skulle vara att anta mig själv förstå antydningar utöver textens mening, vilket skulle vara ytterst djärvt ifall jag inte ansåg mig känna Mård utan och innan (vilket jag alltså inte anser mig själv göra).
Vidare: även om texten tolkas såsom du antyder så följer samma problem. Hur man mår innerst inne kan bero på sådant man inte kan kotrollera enbart genom att ta hand om sig själv (exempelvis så kanske mitt välmående omöjliggörs av andras misär). Och då hjälper det helt tydligt inte med att "ta tag i sina egna skuggor"; skuggorna utvidgar sig här till något utanför mig själv.
Jag vägrar argumentera kring någons känslor. Räck ut din hand istället för att ifrågasätta Petter, det var det jag ville säga. Allt behöver inte vara rätt och riktigt efter regelboken.
(Det här menade jag -
filosofiskt: läsa mellan raderna
nyhetsjournalistiskt: Sakenligt som du kallade det, läsa allt ordagrant.)
Känslor är enligt mig inte sakenliga.
Nej, känslor är inte sakenliga. Men språkliga uttryck är. När vi läser någons ord så förespråkar jag en tolkning som inte går utöver det (sakenligt) uttryckta. På det sättet behöver känslor inte tas in i diskussionen, då allt som diskuteras är vad som faktiskt sägs. Det är i detta fall du som argumenterar kring någons känslor, då du gör antaganden som går utöver de i språket uttryckta tankarna.
Ifrågasättandet är i detta fall det enda sättet att "räcka ut sin hand". Att inte ifrågasätta vore att blint anta något, vilket kunde vara helt felaktigt (om detta skulle jag aldrig vinna insikt). Att ifrågasätta är vår medmänskliga plikt, om vi vill förstå varandra.
Men uppdatera, gadd dammit! Innan den här kommentarfunktionen spårar ur å blir Vetenskapens värld med pappa E-Type. ;) Kram kram
Skicka en kommentar