Idag är en sån dag då jag inte träffar någon. Jag har enbart haft kontakt med människor som inte känner mig. Första tillfället var då jag på eftermiddagen tittade på rummet jag ska flytta till snart. Jag hade med mig kamera för att sedan kunna visa upp bilder av det för nära och kära, men beslutade att det skulle ge en alldeles för missvisande bild (och kanske avskräckande) i sitt nuvarande utseende. Det var helt otroligt ostädat (jag fick behålla skorna på), en vägg var tapetserad med affischer för Sweden rock festival och dörren till rummet befolkades av tre Magnumskivor, tre Magnumskivor! Jag försökte att inte le, vet inte om jag lyckades. Rummet är minimalt, och det ingår alldeles för mycket möbler. Hur ekvationen ska lösas är fortfarande oklart. Andra tillfället jag träffade människor idag var via ett möte, jag ingår i gruppen som ska utse ny Utbildningsbevakare till min sektion, jag var alltså där i egenskap av styrelseledamot.
Istället utgörs dagens kontakt/kommunikation av sms, telefonsamtal, msn och bloggen. Jag är nog nöjd med det, då kan man avgöra när man vill ha kontakt, och när man inte vill det.
När det gäller bloggen återkommer jag ofta till vad jag ska skriva om, och också när. Dagen efter att jag publicerade det föregående inlägget funderade jag på om jag skulle ta bort det. Jag vet fortfarande inte alls vilka som läser, och jag är ännu inte på det klara med vad jag ska ha bloggen till. Vill man läsa om "snyft snyft vad synd det är om mig"? Vill jag skriva såna inlägg? Jag mår ju verkligen som jag beskriver och försöker ta mig själv på allvar i det, men banaliteten sticker också mig i ögonen. Jag vill aldrig framställa mig själv som ett offer, det är jag inte, men ibland tar livets jävlighet överhanden. Och det är oftast då som orden måste ut ur mig, för att jag inte ska kvävas av dem. Jag vet inte om jag egentligen måste förklara det för er, kära läsare, min utläggning är nog ett sätt att klargöra för mig själv hur jag tänker och agerar. Klär man tankarna i ord blir de lättare att greppa. Jag vet nog oftast vad jag gör, även om det inte alltid är så uttalat.
Och nu känner jag att jag börjar spinna loss för mycket, tygla mig! Ska återgå till min förvånansvärt fuktiga, trots sitt torra innehåll, C-uppsats som ska stylas innan den ska lämnas ut för mer eller mindre allmän beskådan. (Ja, mycket kryptiskt, men jag återkommer till det om och när läge finnes.) I övrigt har jag återupptäckt min vinylspelare och spisar Queen så det står härliga till!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej jag tycker inte du ska ta bort det förra inlägget; jag gillade det. Jag tror inte du behöver fundera så mycket på vad du bör skriva. De ord som behöver skrivas skrivs. Bra så.
Tack, det var roligt att höra. Du har så rätt, så rätt; måste orden ut så måste de.
Skicka en kommentar