Jag rycker fortfarande till, och tror för en sekund att jag är i ett parallellet och ondskefullt universum, när jag hör "Fredrik Reinfeldt" efter orden "Statsminister". När ska man vänja sig?
Jag ringde och väckte Vera för en halvtimme sen, det var inte uppskattat, och heller inte så motiverat av mig. Jag har hittat lite energi nu, och vill prata med folk. Och kanske träffa någon.
Jag har nu 500 kronor kvar att disponera som jag vill. 500. Det kan man lätt bränna på en helg, men man behöver ju leva under veckorna också. Jag behöver till exempel mat. Hade det varit gratis att flytta hade jag nog inte oroat mig så mycket, men nu är det inte det, och vissa saker måste jag helt enkelt betala. Jag hatar pengar. Jag hatar att jag tänker på pengar. Jag hatar att jag inte vet hur jag ska lösa detta utan mammas hjälp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Mammor är bra att ha i kris! Det ska man inte skämmas över. ;) Nu är jag uppe å pigg som en lärka. Det gör inget att du väckte mig, herregud! Det är jag som borde komma över min pubertet. :) Letade som en galning efter min gamla gröna partykjol som jag var så snygg i när jag var typ 20-21 (det var tider det, hehe). Hittade den inte nånstans så jag hann bli sur på nån anonym som inte lämnat tillbaka den om jag nu mot förmodan skulle ha lånat ut den. Men så hittade jag den längst in på en hylla i garderoben å provade: Å jag kommer i den igen!!! Denna smala glädje, det är helt sjukt! :) Vi hörs lite senare. Du kan ju ringa när du kommer hem från stan, så ska jag vara mer social när du svarar. Puss&Kram
På bättringsvägen alltså. Bättre än pengar.
Vera: Jag tror att dina kläder gjorde succé igår också=)
Anne: ja, absolut. Men jag är en berg-och-dalbana, upp för att komma ned.
Skicka en kommentar