Down with the underground

Ett tag hängde jag med i undergroundscenen i Umeå. I en kvart eller så. Började få koll, några kontakter och knew the places to be. Nu är jag lost som en kantarell i en snödriva (samt skrynklig och kall) och har helt missat att det är ihopslängt ett schysst event imorn. Likaså har jag missat eventet som är om två veckor, och en massa annat som händer.

Jag måste ha en agent som säger åt mig att det är dags att vässa pennan och ta fram spiralblocket, nån inifrån, ett kid som är down with the underground. Jag är helt klart för gammal, för långt bort i från, och kanske för mycket tjej. Eller så tillhör jag etablissemanget? Jag är kanske kulturelit i någons ögon? Det vore hysteriskt. Sen kommer jag bli stämplad som kulturvänster. Vad som följer efter det får motsatsen utvisa.

Senast jag var på Verket hade jag ont i en vecka efteråt. Vi får se hur morgondagen artar sig.