Inte riktigt som Sisyfos

Jag börjar närma mig. Den heliga 45 minutersgränsen kommer allt mer inom räckhåll (i telefonen med Erika tidigare under kvällen blev det långt över en timme) och jag tror snart att jag vet vad jag faktiskt vill säga med föreläsningen. Många darlings har killats, men jag är så trött nu att jag inte riktigt orkar bry mig. Ögonen kliar. Tjock i huvudet. Ont i bröstet. Det kommer på något sätt gå imorgon. Efter en genomläsning på papper ska jag ringa Anders. Han försökte tidigare idag prata med mig om pathos, logos och ethos som den retorikintresserade lilla vän han är, men istället för att röra mig framåt så fastnade jag då på föreläsningens allra första rader, mitt "anslag", och insåg utöver det att min avslutning var fruktansvärd. Japp. Så jag lämnar finliret till imorn.

Nu har jag huggit, filat och raderat, och blivit mer vän med mina ord. Accepterat det faktum att Carolina Rediviva inte skickat bildmaterialet jag beställde för två veckor sen, och tänkt på en alternativ powerpoint presentation. Det är mycket ord. Jag tror folk behöver nåt annat än mig att titta på ett tag. Jag kommer inte vara snygg. Jag kommer vara rödflammig och lite svettig.

Det är dags att lossa käkarna och krypa ned i sängen. Tänka på något trivialt. Om mindre än tjugofyra timmar är det november. Hur gick det till?