Show, don't tell

De sista bilderna jag tog från min förra lägenhet. Jag har fler kort tagna på utsikten än själva lägenheten. Det var kanske inte så inspirerande alltid, värmeverket som syns i bakgrunden, men det var i alla fall en utsikt. Nu har jag en tegelvägg. Asfalt. En strimma gräs. Det har varit många fina nätter nu, med rosa skymning och ljus gryning som dagas med en självklarhet. Gryningen smyger sig inte på, solen stoltserar tidigt här. Jag trivs med naturen, men jag kan inte låta bli att fundera över varför den inte känns som min. Det är nåt som är annorlunda här. Det är kanske ljuset. Det självklara.