Min mamma åkte tidigt i morse. Vi har haft bra dagar tillsammans, sett delar av Västerbottens inland, och kusten. Mamma jobbade här i början av sin karriär, och vi har återvänt till platser hon plöjde sig fram till genom snö med mig i magen. Vi har passerat många roliga namn på platser, i en klass för sig var helt klart "Västbanken" på en gul och röd skylt på vägen till Bygdsiljum. Hur fan gick det till? Igår åkte vi över till öarna Norrbyskär med färjan, havet gjorde mig gott, och jag somnade nästan i bilen hem. De senaste dagarna har jag haft mycket svårt att somna. Mamma har berättat om släkten, och vi har pratat lite om framtiden. Det är spännande att se var delar av mitt beteende kommer ifrån, och att man ändå lyckats skapa något eget av de gener man fått.
Nu känns det nästan lite tomt. Att göra allt en gång till låter ogörligt, men ändå måste vi. Jag trodde inte att det skulle ske så snart bara.
.....................................................................
Det villkorslösa verkar vara svårt att hitta, det finns inte där man kanske trodde att man skulle finna det. Begär jag för mycket? Är jag själv för villkorslös? Man ska inte be om ursäkt för sina känslor, det är viktigt att komma ihåg, men de resulterar inte alltid i det önskade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar