Att man inte kan resa bort och fly ifrån sig själv har jag konstaterat tidigare, men jag har ju också haft det väldigt bra i helgen. Så bra att jag trodde att jag skulle åka därifrån med ny energi och nån typ av framtidshopp, och istället blir det tvärtom. Är man högre upp blir fallet alltid hårdare. Det känns som att jag tappade bort min själ på resan, jag känner inte igen mig själv just nu.
Jag kan inte ens kvalificera det jag gjort som ett misstag, eftersom det skulle innebära att jag medvetet valt en sak och att utgången inte blev som jag önskade. Jag var inte medveten, jag valde inte. Det jag valde var att dricka precis allt jag kom åt. Därför känner jag inte igen mig själv, en Mård som kunde välja hade inte valt detta. Men ändå var jag kapabel till det. Frågan är varför jag vill förstöra för mig själv. Så till den milda grad att jag också förstör för andra.
Jag har alltså förlorat en vän. Det har aldrig varit ”normalt” mellan oss, och vi borde kanske ha gett upp tidigare. Men hur gör man det med en människa man vill ha i sitt liv för alltid? Det är ju ytterst sällan man träffar sådana människor. Sådana man älskar utan att det spelar någon roll vad de gör.
Inlägg
1 kommentar:
Jag har tänkt samma sak som du, hur behåller man en vän där det aldrig varit "normalt". Jag har försökt men det känns som att jag förstör genom att inte klara vara "normal".
Skicka en kommentar