En månad

"Han" är hemma igen. Vi pratade snabbt på msn alldeles nyss. Jag vet inte om det berodde på att han var trött efter att ha rest i 30 timmar, men allt kändes väldigt avmätt. Jag hade väl inte direkt förväntat mig att han skulle ta mig med storm (vet inte om jag hade uppskattat det heller) men jag hade velat kunna slappna av lite nu. Det känns ändå bra att han är tillbaka, hur det än blir. En månad har gått snabbt, och det har hänt en massa. Jag vet inte alls vad han har varit med om, och hur han känner nu, men jag hoppas att få veta tids nog. Just nu är jag nöjd med att veta att han är hemma och mår bra.