Jag höll på att bli påkörd igår. Klarade mig med en halv meter till godo. Kan berätta att livet inte passerade i revy, det kändes snarare som att det stannade upp. Sekunderna när jag hann tänka "Men herregud han kommer köra på mig" kändes som en transcendens.
(läs Panso idag)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Och tur att han stannade! Jag hade någon liknande upplevelse när jag inför flyttstädningen putsade mitt köksfönster på elfte våningen. Jag stod på en klappstol i köket och sträckte mig ut, stolen tippade ut över fönsterkanten och sedan tillbaka in i lägenheten. Transcendens.
Skicka en kommentar