Bitar av en dag

Jag både skriver och tänker som en kratta just nu. Os från grillar letar sig in i mitt rum. Jag nyser och drömmer om bilder från Peter Beste.

Jazz på svenska snurrar runt. Runt runt. Jag har köpt te och en glass på Ica. Glassen uppäten, teet drucket. Halsen gör ont, öronen gör ont. I had it coming. Hälften av alla på jobbet har varit sjuka, och det är ganska typiskt att det är min tur nu när jag är ledig. Men jag förtjänar det, jag har inte direkt levt hälsosamt. Det blåser skönt från lilla fönstret. Skivan raspar lite. Jag längtar hem.

Idag har jag roat mig med saker man kan göra inomhus. Det var lite svårt med enbart Msn och bloggar (tydligen är folk utomhus när det är fint väder) men efter ett tag fick jag anledning att titta i min atlas. Sen var det kört. Jag bläddrar knappt, jag bara tittar på en sida och kan inte få nog. Jag förstår inte hur det kan finnas i verkligheten, bilden fastnar i huvudet och jag tror att jag vet nåt eftersom jag vet hur kartbilden ser ut, men egentligen har jag ingen aning.

Uppslaget på favoritsidan i DN Kultur ägnas idag åt boken Swedish death metal. Jag gjorde stora ögon, och blinkade sedan några gånger innan jag läste.

Har börjat planera packning till resan. Nästan allt ska med. I tre veckor ska jag vara borta, och jag behöver släpa med mig all packning till alla ställen; jag reser till Italien via Uppsala, och sen direkt hem till Umeå från Italien. Hur packa?

......................................................

Fick precis en inbjudan till en fest i Uppsala helgen innan vi åker till Italien. Det är perfekt. Alla bästisar på samma ställe, och även jag kommer lyckas vara med den här gången.

Jag rycker till för varje sms jag får. Vet inte vad jag förväntar mig, men om man väntar tillräckligt länge borde väl det man längtar efter komma? Eller så går man vidare. Till dess man inte längtar. Till dess att man inte hoppas. Längre. Eller så gör man nåt åt det själv. Jag vet att jag till slut kommer göra det, jag vill inte sluta längta, sluta hoppas, i onödan.