Mitt tåg till Uppsala går om ungefär tjugo minuter. Jag har hela dagen gått runt med en olustkänsla; jag vill inte riktigt dit. Det finns inget ställe jag vill till nu. En förflyttning innebär ett steg närmare verkligheten; jag är inte redo för den. Men heller vet jag inte hur länge jag skulle orka vara kvar i Säter; göra ingenting, träffa få, inte ha egen dator/egen TV/egen yta. Inte göra något vettigt, inte producera och inte röra mig bland folk jag är van vid.
Jag tror att jag har dämt upp igen, jag har inte orkat vara ledsen. När ska det komma? Jag vill kunna känna att det jag ska göra är roligt, egentligen är det ju det roligaste som finns! Åka till Uppsala, träffa precis alla (utom vissa som flytt till Holland...), vara i miljöer som är bekanta och som jag kan, bara ligga på Anders soffa hela söndagen och bo som en pizza. Det kan vara så att jag gör saker större än vad de är nu, men just det stundande styrelsearbetet ligger över mig som en... vägg. Det ligger som en stor jävla tegelvägg på mig, och jag kommer ingen vart. Bara jag får reda lite i det så ska det nog gå bra. Att resa till Italien ska bli roligt, jag vet att jag kommer trivas när jag väl är på gång, men är det för mycket begärt att jag ska kunna se fram emot nåt nu?
Suck. Jag har nog grävt för djupt in i min hjärna, dags att se ljuset i tunneln, dags att leta sig ut genom hörselgången.
Till den det berör: Kan inte nås via internet före söndag (tror jag) så var vänlig använd telefon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Hej och *pet* ;)
Jag är hemskt ledsen att jag inte närvarar under din visit i Uppsala, men jag har som mål att ta mig till Svea rike innan 2008.
"När debit är mindre än noll stannar Marcus på kontoret." /gammalt djungelordspråk
Kram,
Mannen i långt-bort-i-staden a.k.a. Amsterdam.
Att vara på väg till en plats man inte riktigt vill till, veta att man vill vara någon annanstans, men samtidigt veta att det inte finns något annat val just nu. Bara att ta den där resan och hoppas att den snart slutar i en bättre plats. Hoppas att ljuset kommer snart.
Hoppas din resa blir angenäm. Och att allt löser sig till slut.
Anonym 1 (aka Marcus): Hej vännen. Du saknades i Uppsala, men 2008 närmar sig med stormsteg, så jag väntar hoppfullt. Jag kommer ner en gång innan jul, oktober kanske, hur ser dina planer ut? Haha, jag känner igen det där gamla djungelordspråket, jobba på! Annars hoppas jag att du är hemma ordentligt vid jul och nyår?
Kram
Anne: Ja man måste ju resa? Jag tog resan, men hittade inte riktigt ljuset. Vet heller inte vad jag kommit tillbaka till. Verkar vara höst.
Anonym 2: Tack, det blev den. Allt löser sig sällan, men man går framåt i alla fall.
Skicka en kommentar