Vart ska vi då?

Jag drömde om en man inatt som inte har svenska som modersmål. Jag vet inte om vi pratade med varandra i drömmen: jag minns inget språk, men är medveten om att hans språk är ett av de jag kan drömma på. Vi satt i en bil på en landsväg som böljande gick in bland träd, han körde, och jag minns att jag tog hans hand på växelspaken, vi genomförde rörelsen tillsammans och tog oss framåt. Jag minns ännu värmen i hjärtat när han inte flyttade på sin hand då jag närmade mig. Många delar är konstiga här: att det är just han, att jag har kvar känslan i kroppen fortfarande, och att vi så överdrivet symboliskt var på väg någonstans. Sen behöver ingen vara Freud och prata om växelspaken, jag har 4 poäng Sigmund och psykoanalys, thank you very much, och rodnar lite i min ensamhet. Vi glömmer det här, okej? Okej?! Fan. Det sitter kvar i magen. Lite mat motar kanske bort tankarna som intagit min kropp.