Bloody sunday

Bakis. Har inte fått nåt vettigt gjort efter att recensionen skickades in i morse. Ont i nacken, alldeles självförvållat, de dubbla baskaggarna får mig precis dit de vill. Tråkigt utan Anders. Tyst här. Jag är tyst.

Försöker att inte höra av mig till "honom" som dykt upp igen, efter att jag kom tillbaka från Italien hörde han av sig. Han försöker. Ångrar sig. Förundras över att jag ens pratar med honom. Saknar mig. Jag saknar honom också, anstränger mig för att inte tänka på honom; allt kommer till mig så snabbt igen. Tänker istället på arbetsveckan som börjar. Föreläsningar, seminarier, möten, läsa litteratur.

Försök inte få mig att vara den du vill att jag ska vara. Mitt tålamod försvinner. Mina ord försvinner.