"Tänk inte på rosa elefanter!"

Vad tänker du på? Rosa elefanter? Jaha, det var märkligt. Jag försöker, aktivt, att inte tänka, att inte höra av mig, på och till honom. Eller honom. På honom som gör att det skär. På honom som gör att jag vill springa. Till. Och från. Det aktiva gör att jag tänker på det. På allt jag inte bör tänka på. Jag motar bort impulser hela tiden; det är så lätt att bara klicka upp en ruta på msn, så lätt att bara slänga iväg ett sms, så lätt att ringa. Som så många gånger förr. Och sen skulle jag sitta där. Utan att veta vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. Vilken ände börjar man i? Tror jag att nåt är lätt, eller blir lätt? Tror jag att jag förstår mig själv?

Jag ska fortsätta tänka på rosa elefanter, bita ihop om och om igen, och kanske fantisera ihop nåt som jag får tänka på istället. Leonardo di Caprio. He's a keeper. Helt ofarlig och otroligt abstrakt. Han får bli mina drömmars man.