Ett lördagsupplysande (dock en vecka gammalt)

Har efter hemkomst till Umeå fått reda på att, den numer förhatliga, engelsmannen pratat om våra förehavanden med några av mina vänner på jobbet. På ett mycket konstigt sätt. Samt mer eller mindre "bekänt" för vår personalchef att vi träffats och att han nu ångrar sig. Varför gör man en sån sak? Varför pratar man med personalchefen? Jag har absolut inga problem med honom, det gick över snabbt, så vad sysslar han med? Om han tänker ha problem med mig kan han vända sig till mig istället för mina vänner/vår chef. Jag blev lite varnad för honom innan, och det verkar stämma nu. Hans ego är tydligen för stort, och han beter sig som en gymnasist. Det var en kväll, ett sms, och sen inget mer. Get over yourself.

För mig är det egentligen ointressant vad han tycker, men jag vill kunna gå till jobbet utan att det ska kännas konstigt. Vad har han mer sagt till folk?