Nej, det snöar inte. Det är ganska fint ute, även om det kunde varit mer sol. Ibland snöar det inuti mig. Ibland regnar det. Ibland är jag en öken. Och ibland är jag som den där helgen i april där vädret glömt att det egentligen borde vara lite kallt och slaskigt, och istället överöser allt med sol så världen tinas lite mer än vanligt.
Jag kommer på mig själv att vara ömsom ledsen och ömsom förbannad. Jag är nog besviken också.
Förströelse hjälper. SMS från gamla synder som ska resa utomlands hjälper. Fick ett "Jag älskar dig" som jag inte besvarade då, eftersom han antagligen inte menade det. Men att se orden hjälper. Det finns ju otrevligare saker att skriva på fyllan. Mina bästa vänner hjälper. Två är här och två till kommer imorn. Ibland kan man tycka att jag borde vara den lyckligaste människan i hela världen, hur kan man vara annat med dessa vänner? Det ska jag njuta av. Ni som inte är här önskar jag en fin midsommar ändå, men inget klår ett dalafirande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Orden läker trots att man eg bara önskar de kom ur någon annans mun, men ändå. De läker.
Och glad midsommar!
Skicka en kommentar