Partej

Det är inte bra för mig att börja sent, då tar festandet aldrig slut. Efter punk på det lokala haket (med spontanframträdande från delar av Lost Patrol) blev det öl tills de stängde mycket tidigt, vidare för öl på jobbet tills de stängde i normal tid, och sen över gatan till Olles för delaktighet i köttmarknad, styrdans på ett discodansgolv och försök till undvikande av pinsam ”nejtack men jag försöker sluta” -situation med det manliga sällskapet. Han återfann mig efter att jag flytt dansgolvet men fastnade med någon kille som var mäkta imponerad av hela hans existens. Jag gjorde en stillsam sorti och trodde att jag skulle cykla hem. Det skulle jag inte.

Mötte två killar utanför Max som tyckte att jag skulle med på efterfest, efter en mjölk på insidan av Max bar det av. Om mitt hem ligger åt ett håll, låg detta ställe åt det andra. Vi var fem stycken, ett par, de två killarna och så jag. Jag kände inte för att ”välja” mellan någon av killarna, även om de verkade förvänta sig det, och jag försökte sköta det snyggt. Det ryktas om ny efterfest i helgen och vi får se hur det slutar. Men i valet mellan två väljer jag hellre det tredje: ingen av dem eller någon helt annan. Vid fyra tog jag sällskap med en av killarna en bit på vägen, och cyklade sedan hem. Jag tror att jag lyckades bete mig vettigt hela kvällen, även om det är knivigt att träffa kolleger på fyllan, både de som jobbar och de som är ute och festar.

Snart är det dags att åka till jobbet, och jag är lagom sugen. ”Dagen efter”-känslan går inte över. Helst skulle jag ligga i sängen hela kvällen, läsa Frege, dricka te och prata i telefon. Vore det för mycket begärt att folk skulle stanna inne idag? Inte vara ölsugna? Inte vara hungriga? Nån gång borde väl behovet ta slut!?