Jag finner inga ord. Vet inte var jag ska börja. Orkar inte känna efter. Om en och en halv timme ska jag vara på stan, uppklädd och sminkad och redo för sittning. Min första i Umeå. Jag ska hålla mitt första tal i egenskap av mitt ämbete, jag ska ha på mig min finaste kjol för första gången i år. Jag har nu fått i mig mat och ska tvätta bort mascaran som blandats med salt i mitt ansikte. Jag ska trippa iväg på mina älskade klackar och lämna bekymren i asfalten när jag går. De kommer ha letat sig tillbaka hem till mig i natt, men må så vara; bara de lämnar mig i fred under kvällen.
En dag kommer det vara värt det. Till dess försöker jag. Och ger inte upp. Utan att jag förstår hur jag orkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Hoppas att det går bra, och att bekymren lämnar dig ifred. Det viktiga är att man orkar, inte att man förstår hur.
Skicka en kommentar