2007/08/07

First day of my life

Just nu sitter min vän och spelar in sig själv sjungandes och plinkandes ”First day of my life”. Han lärde sig den tidigare när han skulle säga till sin flickvän att han älskade henne. Han visste att hon tyckte mycket om den låten, så först spelade han den för henne, sen sa han ”det”. De har varit ifrån varandra länge nu, så därför ska han lägga upp den på youtube för att påminna henne. Ja, det finns sådana killar.

Själv fick jag ett livstecken i söndags efter att jag hotat med att bli orolig på riktigt, men sedan inget. Så nu lägger jag ned. Det finns gränser för hur mycket jag kan bry mig om någon som inte bryr sig tillbaks, är detta hans sätt att sköta saker vill inte jag vara någon del av det. Hans problem, inte mitt.

Istället var jag på någon typ av date i söndags. Hans vänner satt på Olles, dit gick vi, och jag minns inte när jag senast hade det så trevligt! Alla var bara så genomschysta och lätta att umgås med. Engelska var umgängesspråket, då svenskarna var i minoritet (två av fem), och det gick riktigt bra. Även om det är svårt att ställa om efteråt, fortfarande idag tänker jag ibland på engelska.

När vi satt där så trodde jag inte att det var en date, jag menar, vem har med sig tre vänner? Efter stängning gick han och jag vidare till ett annat ställe som varje söndag har Restaurangfest; alltså för de som jobbar i branschen och inte kan festa på vanliga dagar. Några från jobbet var där, och det var trevligt också. Efter ett tag tyckte jag att det var dags att reda ut huruvida det var en date eller inte. Eller snarare, få det bekräftat för mig att det inte var det och kunna sura lite. Vi kom fram till att det var en date, att hans vänner varit med som ”skydd” eftersom han själv kände sig lite rostig och att han var rostig överlag. Nåt sånt. Det hela är lite dimmigt. Vi kysstes inför våra arbetskamrater, och jag är själv nöjd med att jag inte ska jobba där de kommande fyra veckorna. Jag har inte hört av mig, inte han heller, och jag vet inte om jag kommer göra det innan jag åker. Men finns det nåt där kan det vara värt att ta reda på det. Jag måste bara hinna ifatt mig själv först. Och komma vidare från mycket gammalt. Släppa det som släppas bör. Och orka med mig själv. Det ska gå.


Inga kommentarer: