(Detta skulle ha postats igår, det handlar alltså om måndagen.)
Jag vaknade innan väckarklockan ringde idag, jag har den mest som en backup, så att jag inte vaknar alldeles mosig runt 11. Efter moget övervägande, eller snarare det faktum att jag höll på att kissa på mig, gick jag upp. Ni som känner mig vet att jag inte fattar så mycket på morgonen, framförallt när jag inte fått vakna ordentligt, så den vita syn som mötte mig utanför fönstret tog sin lilla tid att greppa. Det snöar, och har snöat inatt; världen är vit igen. Piss und skit.
Nattens drömmar sitter fortfarande fast i mig. Riktigt sjuka var de, och inte bara lite Freudianska. Likaså hela helgens drömmar faktiskt, noga räknat alla drömmar i Säter. Även om jag gömmer mig gör sig verkligheten alltså påmind, man kan inte gömma sig för sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Helt sant Märit, man kan inte gömma sig för sig själv. Även fast man väldigt gärna vill och försöker! Ge verkligheten en käftsmäll.
Kramar från Päskipu
Nej, man kan aldrig gömma sig. Det slår tillbaka. Vi vet. Å du, jag gillar den personliga färgen ditt blogande börjar ta. Massor! Ta hand om dig och tack!
Skicka en kommentar