Första

"Den här gången har jag goda nyheter", säger han. Och mitt hjärta stannar nästan. Innan jag svarade i telefonen gjorde jag korstecknet. Jag som inte är religiös på en fläck. Gjorde korstecknet. För att jag inte klarade av något mer, för att den här gången måste det gå bra.

Tidigare under dagen hade jag fått svar från CSN. Ett "goddag yxskaft"-svar där de villigt erkände det faktum att jag slipper betala tillbaka något i år eftersom jag inte kommer ha någon inkomst, men ändå krävde mig på 2000 kronor från förra året.

Utöver det har det varit tyst. För tyst. Inte ens "tack men nej tack". Och så ringer han. Och har goda nyheter. Det är samma "han" som ringde i december då jag kom på andra plats. Jag tänkte att de antagligen inte ville ha mig på intervju för ett annat jobb bara för att skratta åt mig, men att vara trygg och göra mer än hoppas så att blodet tar sig fram i staccato går inte.

Skillnaden mellan högt och lågt är hårfin. Bara ett samtal bort. Plötsligt ser jag framåt. Inte bara dagar och veckor utan också månader. Det finns en framtid.

Blir nog chockstart på torsdag. Min första dag. Som pressekreterare.