Nu

Hur många av er finns kvar? Inte många. Knappt jag. Men syftet är nog uppnått. Att bli ifrågasatt för vem jag är och inte för vad jag gör, av människor som inte känner mig, lockar inte. Det är ett samtal jag inte kan deltaga i. 

Det är roligt att de flesta utgått ifrån att det bara varit paus, att jag med säkerhet skulle komma tillbaka. Jag trodde inte det själv ett tag. Har börjat jobba på lokaltidning i Dalarna, och skriver mest hela dagarna. Men inte mycket om mig. Från mig. För mig. Det finns fortfarande ord som vill ut. Sådant som inte ryms någon annan stans. Bara här. 

Jag lovar inget. Vet inte hur det kommer arta sig i framtiden. Jag lever inte ensam och tycker att det är svårt att skriva med någon inpå mig. Jag lever knappt i mitt hem; ägnar mycket tid åt SJ och dess tåg, och hittar inte riktigt vilan där orden föds. Men jag vill ge mig själv det här. Så jag säger, "nu".