Desecrate

Ett enda sidospår från det basala, och jag faller ihop. Sov inte i natt, och idag är jag en icke-operativ organism. Drack en kopp kaffe, och det blev nådastöten. Jag är inte tillbaka på ruta ett, men att varje dag ska vara ett arbetande stör mig. Jag efterfrågade något lättsamt, inte strävsamt!

Det blir hockey på lördag. Tre Kronor fick redigt med spö i tisdags, mot Slovakien, men jag hoppas att de skärper till sig. Ikväll ska de möta Ryssland, DN's rubrik indikerar snarare att det är krig på gång än låtsasturnéring i ishockey; "Kapten Kenny redo för ryssen". Krig kan det vara, men inte i "LG Hockeygames". Jag undrar när Ryssland kommer sluta stå för något farligt? Jag gissar på aldrig. Dock tänker jag inte ägna torsdagskvällen åt den matchen. Det är dags för högintressanta semifinaler i Afrikanska mästerskapen i fotboll, och det vore väl själva fan om jag inte kunde hitta nån liten stans på hela internet som vill visa matchen för mig. Imorgon är det ännu en spännande semifinal; På spårets första ska avgöras. Jag, för att citera min och Erikas vän Hanna: slänger ut ett mete så får vi se om nån betar: På spåret, anyone?

Jag kan inte låta bli att tycka att det känns som att jag har skändat min farbrors lägenhet. Förlåt mig farbror, för jag har syndat....

Hockey, anyone?

Någon som vill gå på hockey i helgen? Det är nåt jippo, innan VM, men jag har aldrig varit på hockey i Globen och blev sugen.

Sverige-Tjeckien, lördag 9/2 klockan 15.30
eller
Sverige-Finland, söndag 10/2 klockan 15.30

Nå? (Tjeckienmatchen är billigare än Finlandmatchen kan meddelas)

Sju sidor

Jag vet att jag åt, men jag har inget minne av smaken. Vet inte om jag är mätt. Jag slutade äta då det inte fanns något mer på tallriken; bara de hårda kanterna. Jag har inte fått något svar på mitt mail och jag bryr mig inte längre. Jag skulle inte kunna glädjas åt det. Jag har ingenting att arbeta med på jobbet just nu, ingenting förutom att läsa en bok jag ska recensera. Den handlar om Tjetjenien och jag kom sju sidor in i den innan jag fick lov att lägga tillbaka den i väskan. Den är på 359 sidor. Jag vet inte hur jag ska komma igenom dem. Utan att börja gråta. Utan att kräkas.

Det kommer att talas om den här boken, det kan jag säga redan nu utan att avslöja titel eller författare. Jag vet inte om den kommer få någon politisk betydelse, men fortsätter världen gå sin gilla gång efter publiceringsdatumet tänker jag bli vansinnig. Helt vansinnig. Ge bort alla mina pengar, åka till Tjetjenien och hämta med mig alla barn jag kan. Alla. De blir inte hjälpta av mina tårar, men jag är alldeles lamslagen nu. Jag står inte ut.

Vi har blivit för duktiga på att blunda. På att inte orka inse. Man vill inte att det ska finnas verkligheter som inte är som våra. Hur vi än har det, så är det varmt inomhus och vi har mat att äta. Genom panoramafönstret jag satt i under det som kallades för lunch såg jag söderbönorna trippa gatan fram. Såg de stora grabbgängen med män i olika åldrar, som inte bara tog upp trottoaren utan också mycket av den väg där bilarna vill åka, med jackorna härligt uppknäppta idissla maten på väg tillbaka till kontoret. Jag hatar alla människor just nu. Jag hatar. Jag hatar att världarna vi lever i är så diametralt skilda att vi om och om igen blir förvånade när vi påminns om hur jävligt andra har det. Jag hatar att det finns tid, utrymme och mental kapacitet som gör det möjligt för oss att köpa ny bil, käka semlor, gå på bio. Jag hatar maktlösheten. Den kommer göra mig vansinnig. Efter sju sidor.

En attendent, encore une fois

Jag sitter och väntar. Igen. På män. Det verkar vara ett återkommande drag? Jag väntar på mail från en man på DN och på chefredaktören så att vi kan ha möte. Jag klarar mig utan möte idag, bara jag får mailet. Bara jag får mailet. Bara han svarar. Bara han svarar något bra. Sitter man och tittar på inboxen hela tiden kommer den aldrig börja koka, men den måste ju till slut? Koka. Ge mig ett mail. Rätt mail. Ett bra mail.

"I want you, oh I want your soul"

- Det är inte ofta man träffar en tjej med substans!
- Substans?
- Ja, eh, eller, använde jag fel ord nu?
- Ja inte vet jag...

Han lyckades bli fascinerad över: det jag läser/gör, de mörka öl jag drack samt att jag lyssnade på hårdare musik än honom. Fredag på Anchor.

Spontanbeslut. Taxi. Mången resa ner för memory lane med Helena som jag inte träffat på tre och ett halvt år. Vi har både gemensamma bekanta och ex som är vänner; det fanns många trauman att dela. Det var fantastiskt roligt, men Anchor är kanske inte mitt ställe. Coverband med lyrisk publik som närmar sig medelåldern och män som hellre raggar fysiskt istället för verbalt (risken är överhängande att jag faktiskt kommer nita någon tillslut). Han ovan var varken medelålders eller fysisk, men inte helt lyckad ändå.

Jag lyssnar på Digilistan , Armand van Helden är tillbaka (sen i somras tror jag) och till hitlåten "I want your soul" dansar jag lite i köket medan jag kokar kaffe. Söndag, baby.

Under vaknandet

-Jag orkar inte bråka längre! Vad har jag gjort dig!?

Mummel hörs från kvinnan som försöker svara mannen. Det slår i en postlåda. Från bilen strömmar opera med Pavarotti ut över vägen och upp till mig. Det blåser mycket. Det är lördag på Lidingö.

Fredagslost

Råkade maila en redaktör på DN. Han svarade. Nu har jag mailat igen under mycken ångest och gnyende. Jag måste nog gå och lägga mig lite tror jag.