Lördagsnotering

Samtalet kom aldrig. Hade en chans, men utan körkort och TV-erfarenhet blir det det svårt att vara konkurrenskraftig.

Huvudet gör ont. Två öl och en GT blev det igår, jag och Anders grekade för kanske sista gången, och de satte sig mitt i pannan. Dagens andra drycker var kaffe, enbart. Måste vätska upp mig lite.

Solen lyser. Snart åker vi djupare in i Dalarna. Upp på en höjd där en loge och några härbren står. Samt en sommarstuga ombyggd till åretruntbostad. Det är otroligt vackert. Det faluröda kontrasterar det frodiga gröna perfekt. Över jeansen ska jag ha min mörkrosa klänning med vita blommor. Ett tunt snöre under brösten. Vita hängande pärlor i öronen. Det är därför jag har åkt hem, för festen. Blir också min och Anders sista helg tillsammans på länge. Jag kommer säkert bli sentimental.

Jobbade som engelsk- och svenskfröken igår. Dagen avslutades med hot om våld. Hur lärare orkar vet jag inte, men det var skönt att komma hem till två rektorer som kunde prata om saken. Både som föräldrar och som bärare av grymt mycket kunskap, tillsammans har de arbetat inom skolan i över 50 år.

Min bror ringde precis och undrade om han fick komma hem. Vi går lite i skytteltrafik här ibland. Han hävdar att han sliter i sitt anletes svett, att kemidoktorerandet är ett hantverk, "men med jävligt litet lim". Är jag kanske också hantverkare? Med ord. Innebörd. Känsla.

Nu skall kroppen tvagas. Snart får jag upphämtning i den flådigaste Volvo jag skådat... alltid. Bra att känna bilförsäljare. Imorgon ska mer av mitt bohag fraktas till Stockholm, vi fogar samman våra liv till något nytt. Jag saknar honom. Men leendet finns alltid nära, man kan nästan ta på lugnet som sprider sig i mig när jag känner efter. Känner de små små ilande bubblorna inuti bröstet, magen, ryggen. Han är en sådan jag inte trodde fanns.