En lördag som aldrig tog slut

Kom hem från jobbet vid fyra natten till lördag, somnade runt sex och släpade mig upp igen vid elva. Jobbade mellan 12 och 18, vilket var alldeles lagom, jag hade inte orkat med nattskiftet. Fick lära mig kassan och hälla upp öl. Det var skoj att få ha lite mer kundkontakt, men ändå skönt att kunna fly ut till köket ibland och vara lite hjärndöd. Det är ganska ironiskt att den syssla jag hatar mest i hela världen är min huvudsakliga syssla på jobbet... Vi hade ganska lite att göra, så stämningen i köket blev ganska rå efter ett tag. Det råa fortsatte efter att jag slutat när några av oss började dricka öl. Jag och engelsmannen jag jobbat med under dagen utvecklade en hård men hjärtlig stämning, orsakad av en viss Lost in translation-problematik, vilket snabbt resulterade i rykten om oss som ett framtida kärlekspar. Sådant sprider sig snabbt, på fem minuter hade det nått köket.

Det var Mo's sista kväll i Umeå, nu är hon ännu mer norrut i tre veckor och gör TV, och även om vi hade den bästa av kvällar kändes det kluvet. Jag ville verkligen inte att det skulle ta slut, utan henne vet jag nu inte vad jag ska göra här. Jag har ingen riktig energi fortfarande till "nya" saker, försöker nog fortfarande återhämta mig från en tung juni, och avböjde idag ordentligt Holländarens sista försök att få komma hit. Jag orkar faktiskt inte.

Som var det ödesbestämt så gick onsdagens efterfest förbi oss när vi ramlade ut vid stängning, och med dem spenderade jag nattens sista timmar som övergick i morgon. Efter att några av dem mycket fruktlöst och tafatt försökt att ragga på några lesbiska tjejer hamnade vi hos en av killarna på efterfest. Det var någon typ av husfest, skön stämning och jag satt mest och hade det bra.

Efter någon timme där kom ultimatumet. Jag blev mycket ställd, men en av killarna tyckte att det var dags för mig att välja. Jag vet ärligt talat inte riktigt varför, det var redan i onsdags rätt tydligt att jag redan "valt", och jag trodde att han uppfattat det eftersom det blev ännu tydligare under lördagskvällen. Den obekväma situationen gjorde dock att jag valde det fjärde alternativet, gå hem själv, efter att jag och den utvalda utbytt några kyssar i regnet. Han har hört av sig idag, men också där känner jag inte att jag orkar något nu. Och antagligen inte sen heller, men tiden får utvisa. Jag gick den ganska långa biten hem i småregnet, och hamnade i säng runt halv sju.

Nu är jag ledig i några dagar och hoppas på att hitta lite energi och lust. Och en vettig dygnsrytm.