Navigare necesse est

Det gungar. Jag har sett band på båt men missade söndagskvällens program due to sjögång. Vissa var helt oberörda, jag var rörd. Klarade mig utan att kasta upp men missade en chans att knyta vänskapsbanden starkare med Anders; han spraypaintade relingen. Jag gick runt och var glad att jag var nykter, jag var illamående så det räckte, men tydligen ska man motarbeta balanssinnet och genom det inte bli lika sjösjuk. Fick jag reda på i morse. Av den trio band jag såg i lördags värmer Trettioåriga kriget fortfarande. De är dunder. Sen var så klart Mats&Morgan allstar team helt vansinnigt, och Opeth är alltid Opeth. Även med korthårig basist.

Jag är fortfarande splittrad. Vet knappt längre varför orden sitter fast, men jag får inte bli tyst. En rad om dagen. Trots att jag saknar sting. Trots att jag saknar riktning.

Via Skype fick jag verbala smekningar som läker kantstött själ och kropp. "Du är underbar." Sov så gott världen. "Dagen är det lilla livet, det låter en börja om."