Spännande fortsättning

Lördag: Ringde Susanne som skulle ut på promenad, hon ska ringas idag istället. Ringde Mia som bilburet förföljde sin pojkvän som körde lastbil framför. Vi pratade länge och hann nog gå igenom om inte hela så åtminone halva livet. Vännen, du förtjänar att ha det bra nu! Vi konstaterande att det kändes som att det var alldeles nyss vi träffades, och nu blir Erika och jag färdiga nästa år. Det känns också som att det gått aeoner sen den kvällen då vi sågs på V-dalas reccemottagning (en nation i Uppsala, jag och Erika var där, och mitt emot oss satt en trevlig tös från Mora), det är så mycket som har hänt. Efter det läste jag tidningen, struntade i att städa länge, men gav sedan vika. Röjde upp lite på golv och ytor och drog sedan på BasementJaxx - The Singles och diskade loss. Det var en veckas disk som väntade på mig. Mår jag inte bra släpper jag allt, såsom disk. Köket blev fantastiskt fint.

Lördagens matcher gick min väg; AIK fick spö, Sverige vann mot Italien (annars skulle de fått lov att gå i landsflykt) och Man U vände och vann. Det kan gå, pojkar, det kan gå. (För den oinvigde: första matchen var allsvensk fotboll, jag avskyr AIK, andra matchen var Sveriges första i hockeyVM, sista matchen var engelsk fotboll där Manchester United förhoppningsvis kommer vinna ligan)

Anna och Vera kom halv åtta med ingredienser till tacos, barnkalasefterrätt i form av glass och chokladsås samt en film. Vi hade en fantastiskt lyckad kväll, mätta som få, pratade en massa och toppade det hela med att se den bästa film jag sett på länge. Eller snarare upplevt, för det var en upplevelse att ha den filmen framför ens sinnen. Står du någon gång villrådig inför dvd-hyllans dingnande utbud ska du välja Paris, je t'aime

Söndag: idag väcktes jag av Erika som ringde halv tolv. Sen har jag hunnit äta frukost (mitt nya te är guld! Rom är en helt outstanding smak, den skänker tyngd till mangon och jordgubbarna som annars bara skulle bli sliskiga) umgåtts via msn (jag och marcus synkade kaffekokningen och drack kaffe tillsammans, i framtiden leder det förhoppningsvis till något videokonferensliknande), och jag har börjat läsa tidningen. Anders ringde när jag dansade till Christina Aguilera framför radion mitt i ett anfall av pigghet. Han upplyste mig om att han hatade mig. Det är många som tycker mer eller mindre illa om mig för att jag är så otroligt pigg och fresh idag. Anders kom hem klockan sex i morse efter att natten avslutats på Kårhuset i Falun i ett väckelserörelseliknande tillstånd. De hade sjungit Han har öppnat pärleporten och "...andra svenska hits" som han själv uttryckte det.

Att jag lyssnar på Christina Aguilera hör inte till vanligheterna, så en förklaring är kanske på sin plats. På söndagar sänds Digilistan i P3, det hette förut Hitlistan men all nedladdning har ändrat dess utseende (P3 vill ju hänga med i det kidsen gör). Det kan låta lite paradoxalt att jag lyssnar på det, har gjort det ända sen högstadiet tror jag, så det har blivit lite av en söndagsritual för mig. Det är roligt att höra vad folk gillar, och jag kan stå ut med en massa faktiskt. "...från raggarock till bara ragga- här är million stylez med miss fatty", programledaren är ett under av humor.

Nu ska jag ta mig en till kopp kaffe och ringa fler samtal.

Hittills

Min nyktra helg so far:
Fredag - lagade god mat (mmm... potatis...), tittade på CSI, åkte till E, Tittade på Die Hard (sjukt rolig film, upplevde den som en metafor för 80-talet), träffade E's syster (lätt wierd upplevelse)
Lördag - ingen frukost (E's kyl bestod av starköl, lök och bacon), drack te, läste halva DN, åkte ned på Systemet och handlade inför måndag (inget rödvin, kroppen skriker våldsamt vid tanken, bubbel och lite ale blev det), köpte te och ny mascara (LYX!), drack kaffe med E i solen och frös som fan. Halva Umeå var på stan, och halva Umeå skulle följdaktligen åka därifrån sen, busskön var abnorm. Väl hemma har jag ringt Erika, Anders och K1, den sista av dem fyllde år och skulle otippat nog jobba ikväll. Vi har inte hörts på telefon sen i... januari? ...förra året? Jag vet inte, men det känns inuti på en gång. Jag tycker så mycket om den människan, det går inte att förneka, men det känns ändå bra eftersom jag inte bryr mig så mycket om det. Ibland kan jag också ångra att vi alls var tillsammans, det är bara onödigt av mig och det går över snabbt, men ilskan finns där så nära också. Nu ska jag ringa några fler vänner, koka te, läsa färdigt DN och kanske städa lite.

Spännande fortsättning följer...

Dovt

Att jag vaknar och reser mig upp gör jag enkom för att dagen ska gå snabbare och att jag sen får komma tillbaks hem. Det går över, berg-och-dalbanan tar sig sakta uppåt igen, men det känns lite tråkigt under tiden. Jag lever inte riktigt, jag mest överlever. Känner mig inbäddad i ett lager bomull. Ett kallt lager. Huvudet tar inte in de yttre signalerna med samma skärpa som det brukar, kroppen förnimmer inte sin omgivning med samma exakthet som jag är van vid. Jag är varm på halva kroppen, halva fryser. Huvudet är tungt och varmt. Ögonen vill stängas ideligen, men tillåts inte vila av den ständigt malande hjärnan. En hjärna som är långsammare än vanligt, så det som mals runt har inte den dignitet jag önskar. Delar av detta har med POLLENCHOCKEN att göra, jag blir trött, långsam och förstår mindre. Det kan kanske vara dags för lite ordentliga grejer nu, en ny allergiutredning är på sin plats.

Att helgen nalkas ser jag fram emot, men inte på det vanliga sättet. Jag ser fram emot att vara nykter. Jag ser fram emot att inte festa. Att få sova, att få hinna läsa tidningen en hel förmiddag, att få dricka te, lyssna på radio, kanske baka, laga god mat, se en film, ringa till dem som är långt bort, kanske till och med plugga, titta på TV, käka middag med tjejerna, gå och lägga mig med en bok (och kanske E). Jag har valt detta själv och det känns väldigt skönt, jag ska bara chilla, väga min tid på guldvåg. Min tid.

Läggdags

Två blinkande rutor bredvid varandra, två olika människor mer eller mindre omedvetna om den andres existens, möts på min dators skrivbord. De är så nära, men känner inte varandra och kommer antagligen aldrig att träffas. En annan människa är länken mellan dem, i detta fall jag. Man borde rimligtvis tycka att det torde finnas något gemensamt mellan dessa två människor, då de har en gemensam nämnare, men snarare ser jag bara skillnaderna. Mellan dem blir bara ett frågetecken kvar, hur passar jag in i denna bild? Det blir för motsägelsefullt. Är jag samma person varesig jag pratar med A eller B? Känner de samma person? Gillar de samma person?

Kontentan är nog att jag är trött och överintellektualiserar varje möjlig sak. Min hjärna har nog börjat komma igång igen, men det är så dags nu när jag behöver sova.

"Man blir ledsen, besviken och förbannad" Del II

Jag är ledig idag! Det innebär att man får ligga och tryna i sängen länge, man får läsa tidningen på förmiddagen och bara löka runt i största allmänhet. Erika ringde vänligt men bestämt och väckte mig halv tio, vilket kändes helt okej. Hon är också ledig, och har varit vaken sen 7. Praktik är ohälsosamt. När jag vaknat tillräckligt till liv och hittat motoriken nog för att gå upp ur sängen gjorde jag det. Enbart för att mötas av SNÖ utanför fönstret. Jag hatar det här. Jag bara hatar det. Man ska inte hata, men helvetes jävla förbannade helvete vad trött jag är på snö! Folk har lite försiktigt sagt att "det vore ju trevligt att sitta ute i helgen och kanske grilla/dricka öl" men näej. Sånt gör man inte här. Här fryser man. Det snöade inte ens neråt på ett normalt sätt, det snöade nästan uppåt, allt flög runt i en enda röra. Inget fastnade på marken, det är inte kallt nog, men mitt fönster är blött.

Hur många gånger kan man gå till ICA utan att komma ihåg att köpa diskhandskar? Svaret är: tre. På fjärde gången lyckades jag. Och i onsdags hade discot äntligen pressokaffet. Livet har återvänt till Casa de la Mård. När man är ledig får man dricka gott kaffe, hemma hos sig själv och kanske besöka Språkgränd för en dito kopp senare.

Vad det är för fel på min rygg vet jag inte, men ont gör det. Ännu värre om morgonen.

K1 skrev precis till mig på msn. Vi kallpratade lite. Ett ganska varmt kallprat, med den ironiska touchen av medvetenheten över kallpratets torrhet. Vi har inte pratat sen februari tror jag. Det känns lite konstigt, men ändå bra. Jag saknar honom lite märker jag, men allt är hanterbart. Jag bryr mig inte så mycket, han är en parentes nu.

Nu ska jag ned på systemet och förbereda dagens maraton. Trots pissväder hoppas jag att det blir en bra dag! (Det var längesen jag skrev så här fragmentariskt, så går det när man försöker leverera kring frukost)

Och än en gång är klockan galen, timecheck: 11.30, varför är den knäpp?

Blink blink

Jag sitter och blinkar mest hela tiden, efter en halv dag är mina ögon så torra och kliar så mycket att jag vill ta ur dem ur skallen och lägga dem i ett glas med kallt vatten. Efter en halv dag. Man sysslar ju vanligtvis med hela dagar, så det är bara att bita i hop, ta ur linserna när det blir outhärdligt, och blinka. Blink blink.

Min rygg blev inte bättre efter en natts sömn, tvärtom så blev den sämre. Lyfte nog lite fel, och framförallt för ofta och för tungt, när jag reste hem i söndags. Smärtan strålar ned i vänstra benet från ryggen och gör vissa saker omöjliga. Det mesta. Kom för sent i morse till skolan för att jag inte lyckades göra de vardagligaste av saker. Som att få upp väskan från golvet. Resa mig upp ur sängen, sätta mig på köksstolen. Klä på mig byxor och strumpor. Skölja igenom håret. Leta reda på mina lågskor i garderoben. Gå mellan de olika rummen och ned för trappen. Tänk om livet skulle vara såhär? Om man skulle vara rörelsehindrad av smärta, rädd för att ramla och sedan inte kunna ta sig upp, rädd för att göra olika saker för att man inte vet om man skulle klara av det. Hur lång tid skulle det ta innan denna rädsla började definiera ens liv, ens person? Och smärtan. Tänk att alltid ha ont.

Har haltat runt lite i skolan idag, Annelie trodde att det var ischiasnerven som gjort sig några knutar och petade på ett ställe på ryggen så att jag skrek till. Det är fan till att vara känslig, men det verkar som att hon har rätt. Massage skulle tydligen göra susen, så frågan är nu bara var jag ska få den ifrån. Om man kanske skulle ta och bjuda ut sig lite? Jag ska prova själv först, men det känns faktiskt lite läskigt inuti, är rädd för att ha sönder nåt, så jag borde nog leta på någon som vet vad den sysslar med. Det är fantastiskt med proffs, jag ska också bli expert på något när jag blir stor. Såsom rasbiologi.

Due to missade avsnitt av livsviktiga saker såsom Lost, Cityakuten och Grey's anatomy har jag nu begått nedladdningsdebut, eller delningsdebut. Min guru heter Vera och hon ska lära mig allt hon kan! Eller i alla fall allt jag behöver veta. Jag vill nog inte lära mig för mycket, jag utvecklar beroenden alldeles för lätt och skulle med all säkerhet tillslut spendera hela nätterna med att titta på allt mellan Scrubs och Heroes bara för att jag kunde. Det är en av anledningarna till att jag aldrig provat narkotikaklassade preparat, jag skulle bli hooked på en gång och kallas för Majjamården resten av mitt sorgliga liv.

Att återvända

Jag har aldrig tidigare varit i ett så dåligt skick på ett flygplan som jag var igår, och jag har bara mig själv att skylla. Lördagens festande var så roligt, vi ägde dansgolven och försökte oss på fotoposer á la Vera (de kommer), jag svarade ja till "Får det lov att vara något randigt" men det blev inget av det. Jag var blyg och tydligen genomskinlig. Uppsalas 04-gasker är en fantastisk uppfinning, och för mig var det en "Sista natten med gänget"-känsla över allt. Runt fyra på söndages morgon ramlade jag ur taxin, mumsade kebab, packade och fyllesurfade. Halv elva samma morgon lyckades jag på skakiga ben ta mig ur sängen, men jag förstod inte mycket, överlevnadsinstinkten gjorde jobbet; jag skulle bara hem helt enkelt. Resan till Umeå gick medelst buss, tåg, flyg och buss, med E på de två sista färdmedlen. Lite sällskap gjorde gott, men mina svar på hans frågor eller diskussionsöppningar blev oftast "Alltså, inte nu, jag orkar inte/fattar inget" eller sonika "Alltså, tyst, snälla". Jag höll i Nietzsche, och vågade faktiskt gå på toa på planet.

Hemma välkommnades jag av deklaration (haddeladdelejuja, det blir P&L och Italien!) och en kyl som ekade. Den såg ut som ungkarlskylen modell A (singeltjejskylen låter inte lika bra...): senap, ketchup, buljongtärningar, en starköl, halv burk jordgubbssylt, halv burk björnbärsmarmelad, en (nästan tom) burk jalapeño. Punkt. Jag orkade inte handla, så imorse åt jag enbart knäckebröd till frukost. Lite torftigt kanske. Att vara tillbaks i skolan känns rätt skönt, bekvämt och bekant. (Men kaffet i humfiket är ju helt otroligt jävla äckligt, och inte hade ICA mitt pressokaffe inne idag heller och så både lät det och såg ut som ett disco där.) Men nu märktes det tydligt att hjärnan inte var på topp. Jag, och också många andra, har blivit helt förslappade av praktik och påsklov. Tänk sen när man börjar jobba "på riktigt", stannar hjärnan av i utvecklingen? Hemska tanke. Jag har sedan länge olika planer på vidareutbildning efter några år som yrkesverskam, jag vill aldrig bli orörlig.

Nu tittar jag ut genom mitt fönster igen och försöker förstå att jag är hemma. Det ska nog gå snabbt, det finns många vanor att söka sig tillbaks till och det kan vara så att jag trivs med mig själv lite mer nu. Då är det lättare att återvända.

Spiro, spero

Det har nu börjat klia i halsen. Det är lite svårare att andas. Jag hostar enstaka gånger, det skaver lite inuti. Min uppskattning om hur långt våren skulle ha kommit i Umeå innan jag kommer hem var helt jävla tokfel, ingen pollen i luften än, alltså kommer jag i år få äran att uppleva hela två pollensäsonger och därmed två mer eller mindre stora pollenchocker. Att bo i "Björkarnas stad" känns som ett självmordsuppdrag.

Somnade vid fyra imorse, gjorde E sällskap i telefonen på hans väg mellan Sthlm och Märsta. När han stod i kön vid Statoil sa han plötsligt "Han låter som du!" Säter!" om killen framför honom. Killen replikerade då, "Säter? Näej, Hedemooora!" på ett alldeles fantastiskt fult dalmål. Vad är oddsen att det ska stå en kille från Hedemora i en Statoilkö klockan halv fyra en lördagmorgon i Märsta? Alltså, Märsta! Finns det egentligen?

Gårdagen var så fruktansvärt rolig, jag är fortfarande mätt efter vår middag och den bastanta franska chokladtårta jag bakade. Har lite träningsvärk i magen efter att jag skrattade så mycket. Men mest är jag nöjd med att jag gick hem i bra tid, utan för mycket under västen. Jag siktar på att göra samma sak igen ikväll, flyget hem imorgon går 12.40, tåget från Uppsala typ 11.30 och bussen från Flogsta 10.58. Klockan 10 måste jag alltså vara alive and kicking imorgon.

"Hem". Det låter så konstigt. Jag längtar redan tillbaks hit. Till mitt reclaimade Uppsala.

komma igen

Jag bröt ihop när jag kom hem. Snabbt och effektivt. Har gått och dämt upp hela dagen och några få ord utlöste nu en ihopbrytning av konvulsioniska mått. Jag skriver inte detta för en "oh my god hur mår du" reaktion ifrån er, men jag vet att många av er tänker det när ni läser, vilket jag såklart uppskattar men är det riktigt illa måste jag också ha vett att säga det till er och inte bara skriva det här. Det är alltså inte dödsilla, men jag behöver nog prata lite. Sen. Imorn. Just nu måste jag bara skriva ned saker, så att jag fattar. Det är för mycket nu. Jag är en berg-och-dalbana som aldrig stannar. Runt runt. Upp och ned. Ibland får jag hjälp med vägen upp, och ibland blir jag nedknuffad. Men det som gör att detta ihopbryt skiljer sig från andra är att jag faktiskt "kom igen" efteråt. Det blev bättre. Att jag lyckades med det och genast efteråt kände en stor skillnad är något mycket viktigt för mig, det var längesen det hände. Så det känns inte längre som ett "Hopplöst fall, doktorn grät" som man skulle sagt hemma, jag tänker röra mig framåt. Jag är på rätt väg.

"[...] base not your joy upon the deeds of others,
for what is given can be taken away [...]"

Sen ska man bara lära sig att leva som man lär också.

godmorgon

Sov skönt inatt efter en gemytlig kväll på Värmlands igår. Jag är alltså i Uppsala, och trivs som en tok. Gårdagens fotbollsuppvisning (ja, det var det verkligen) gjorde mig alldeles rörd, och på det fick jag dricka en Pale Ale (Slottkällans öl saknas i Umeå) och umgås med bästa vänner och därefter gamla värmlandsbekanta. Riktigt bra. Nu ska jag försöka ragga upp nån lunch innan det bär av ner på stan, ska vara smakråd åt Anders som ska shoppa, och sen fika med Mia.

Vera hann knappt vara hemma ett dygn, förrän hon utmanade mig, klart man ställer upp! (Välkommen hem baby!)

dagens vill ha: Mer pengar
dagens klädsel: blå manchesterjeans hittills (håller på att klä mig...)
dagens smink: kanske mascara och rouge, har inte kommit så långt
dagens frisyr: typ hår? (frisyr är ett starkt ord)
dagens händelse: hm, får se vad kvällen har att erbjuda
dagens låt: den med slagsmålsklubben jag hörde nyss, satt och hoppade lite i stolen (kan den ha hetat "Malmö beach party"?)
dagens planer: se ovan
dagens saknad: snarare längtan
dagens dummaste: jag som inte hade vett att gå upp när jag vaknade utan bestämde mig för att somna om
dagens sjukaste: glädjen jag känner för att jag är här och fick sova ensam inatt, berg-och-dalbanan börjar bli lite löjlig nu.
dagens drog: blir väl kaffe senare, som vanligt
dagens roligaste: alla söta vänner jag får träffa!
dagens favorit: en alldeles egen internetuppkoppling alldeles ostörd
dagens köp: har inte blivit nåt än, gissar att jag kommer hitta nåt sockerfyllt när jag och Mia ska fika, jag behöver det!
dagens godis: Fikat med Mia (eller kanske E...?)
dagens humör: jag är på ett sjukt galejhumör!
dagens ord: gårdagens var ortsnamnet "Köttsjön", det får duga idag också.

Jag utmanar alla som känner sig manade!

”Man blir ledsen, besviken och förbannad”

(Detta skulle ha postats igår, det handlar alltså om måndagen.)

Jag vaknade innan väckarklockan ringde idag, jag har den mest som en backup, så att jag inte vaknar alldeles mosig runt 11. Efter moget övervägande, eller snarare det faktum att jag höll på att kissa på mig, gick jag upp. Ni som känner mig vet att jag inte fattar så mycket på morgonen, framförallt när jag inte fått vakna ordentligt, så den vita syn som mötte mig utanför fönstret tog sin lilla tid att greppa. Det snöar, och har snöat inatt; världen är vit igen. Piss und skit.

Nattens drömmar sitter fortfarande fast i mig. Riktigt sjuka var de, och inte bara lite Freudianska. Likaså hela helgens drömmar faktiskt, noga räknat alla drömmar i Säter. Även om jag gömmer mig gör sig verkligheten alltså påmind, man kan inte gömma sig för sig själv.

Påsk

Strindberg skrev en gång en pjäs som hette Påsk. Den har jag läst. Jag skulle hellre läsa den igen istället för att utge mig för att "fira" påsk. Hur gör man det? Vad finns att fira?

Mitt shoppande igår lät väldigt smärtfritt, när jag läste dito dags inlägg. Storlekar är sjukt mystiskt nu, jag har noll kroppsuppfattning och provar 38:or, kjolen blev en 34:a tillslut. Likaså med annat, XS är min tröjstorlek nu ibland. Alltid? Jag vet inte. Försökte mig på några klänningar men det gick inte, de var inte ens för tjejiga, "flickiga" är nog rätt ord. Såg ut som en docka. "Måla mig vit och sätt mig i ett hörn" var min kommentar till mamma när jag provade en svart babydoll-sak med fickor på. Jag brukar hävda att saker blir vad man gör dem till, men jag vet inte vad jag skulle krävas göra för att komma undan med en sån klänning.

Nå. Idag var det påsk. Förutom släktsammankomst som jag deltog i på kvällen ute i pappas hemby (ohyes, dalarna) så innebär påsk och andra högtider en "hemkomning" av bortflyttat folk. Såsom Johan. Vi firade att vi lyckades befinna oss på samma ställe genom att fika på MA's. Han hade sin tjej Anna med sig, minns inte när jag träffade henne senast, men när jag kom till fiket kände hon igen mig. Johan tog kort, det är lite av hans grej. Jag beundrar Anna, själv skulle jag gjort uppror för länge sen. Imorn ska vi på greken, då får min kamera följa med.

http://polanoid.net/pictures/pictures.php?pid=190265

Detta fikade jag:
Teet var gott, wienerbrödet likaså, och jag själv lyckades ta rätt bra bilder med Johans kamera vilket kan beskådas högst upp (detta här nedan är dock hans alster).

I övrigt har min dag ägnats åt sport; Davis Cup (3-0, guld) IFE-MIF (1-1, mindre guld, men Holméns mål var sjukt guld) och att fundera mer eller mindre aktivt på vad i helvete jag sysslar med. Jag har inte kommit fram till nåt mer konkret än att jag måste sänka mitt tempo. Det är en bra start.

Långfredag

Rapport från en Långfredag:
Frukost sist av alla i familjen, att jag behövde sova är tydligt. Börjar dagen med te, halsen känns bättre äntligen (har haft sjukt sexig whiskyröst senaste dagarna).
Kupolen har öppet 11-17 (Jesus ska inte stå i vägen för kommersen, helt klart). Där kan man shoppa (fick kjol och tröja på MQ, helt perfekta, mor är rar), äta lunch och titta på fôlk. Det gjorde jag. Slipper man på nåt sätt ta ansvar för sitt yttre om man bor i Borlänge? Folk har risigt, stripigt, äckligt, okammat och dåligt färgat/blekt hår, fula eller dåligt sittande kläder från typ -98 eller lyckas bara kombinera allt väldigt dåligt. Jag förstår inte. Även om jag själv kan se ut som hej-kom-och-hjälp-mig är jag inte skabbig. Jag försöker vara hel och ren, och inte se ut som en avdankad heroinist. (Mötte en mor och en dotter som faktiskt lyckades med det båda två).
Mor och far sover nu, bror ska ut på strapats och tyckte att jag skulle med. Vi är inte överens. Skyllde på allergi och sjukdom, men kom fram till att även utan dessa förmildrande omständigheter skulle jag aldrig i helvete bege mig upp på Bispbergsklack (ett berg som ligger i Bispberg utanför Säter, "Klacken" i folkmun). Jag pluggar hellre, och det ska jag göra snart.
Det är aprilväder, hög sol och snö i luften. Lite kallt, biter.

Jag har en vilja i kroppen, den vill någonstans. Vart vet jag inte. Är det för att jag vet att hemresan nalkas? Är det för att Säter har varit stilla nog nu? Är jag färdig med att ha paus, med att gömma mig?

Ud, ud - jeg vil ud, og saa langt, saa langt!

vad min hjärna klarar av

Ett försök till att kompensera den låga skrivfrekvensen, men jag vet att ni är svårflörtade!

Namn: Märit
Pepp just nu: Min bror kommer snart!
Happening på gång: Öh… påsk?
Jag älskar: gärna
Jag hatar: Försöker att inte hata, det är hämmande tror jag.
Snyggast just nu: Anders är ju så snygg i sig själv så nåt annat alternativ finns nog inte.
Snygging denna veckan som inte är din pojk/flickvän: den här veckan? Vi var alla snygga (och mer eller mindre fulla) i helgen.
Om jag kunde skulle jag: ta bort min allergi.
Het person jag vill känna bättre: het? (vad jag hakar upp mig på ord...) Tommytommy kanske.

Katter är: söta men allergitriggande
Snällast denna vecka: mamma och pappa.
Person som gör mig engagerad: mina vänner
Nån jag stör mig på: mig själv just nu
Jag får ont i magen av/när: allt som gör mig nervös eller illa till mods, det är en massa.
Jag är rädd för: alldeles för mycket
Främling jag vill lära känna bättre: ge mig en främling först
Bekant jag vill pussa på: ska man verkligen pussa på en bekant?
Jag pratade senast med: pappa
Jag läser jämt folks internetdagböcker: jaså gör jag?

Just nu är jag: riktigt borta
Just nu är jag inte: pigg
Dömer folk efter utseendet: försöker aktivt att undvika det
Är dödligt kär? Nej
Blir lätt du för stunden förälskad i okända på ex tåg: Nej
Diggar mest: mina söta vänner
Om jag var döende skulle jag: leva
Har hemlig passion för: fotboll (är det hemligt förresten?)

Är du snäll: ja
Är du fåfäng: nej
Är du blyg: mer osäker
Är du piercad: i tragus (numer har jag bara ett ärr i naveln)
Är du bestämd: om det är motiverat
Intressen: tänka
Favoritdricka: mjölk

Vad gör du just nu: datar
Senaste person du kramade: Marcus
Senaste person du ringde: E, faktiskt
Senaste person som ringde dig: erika
Hur många speglar finns i det rum du är i: en
Saknar du någon nu: oklart
Vad köpte du senast: linsvätska

När var du i en affär senast? Vid 14-tiden
Vad har du för framtidsplaner: vidlyftiga
Vad drack du senast: mjölk
Har du stadigt sällskap: nej
Vill du ha barn: vet bara att jag inte aktivt inte vill ha barn (är ni med?)
Längtar du till din nästa födelsedag: vad är det att längta till?
Har rakat dina ben någon gång: japp
Är du sugen på något nu: te

Hur många hål har du i öronen: nio (och ett i tragus också)
Född? Japp!
Var bor du? Lägenhet i andra hand på Ålidhem i Umeå, ett tag till
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag? Snittar kanske på två
Hur vill du ha ditt kaffe? Ljusbrunt (med mjölk, alltså)
Använder du hudkräm? Ja, har nog tre olika
Byter du kanal under reklampauser, går du därifrån eller sitter du kvar vid tv:n? går därifrån, byter kanal, tittar på textTV eller stänger av ljudet
Vad jobbar du med? studerar
Vad läste du för språk i skolan? Svenska, engelska, franska, spanska och latin
Har du någon gång gjort något olagligt som resulterade i att brandkåren fick rycka ut? nope (berätta om nån har!!!)

Äger du en diskmaskin eller diskar du för hand? Diskar för hand. Diskmaskin kommer dock rädda ett eventuellt samboförhållande
Är du miljövänlig? Jag försöker
Källsorterar du? Så mycket som det tillåts
Attraheras du av män med skägg? Oh yes. Hår.
Brukar du torka håret med hårtork, handduk eller inte alls efter en dusch? Handdukar, minst två
Var brukar du handla dina kläder? ”brukar” och ”handla” är inte ord som känns helt naturliga tillsammans för mig.
Tycker du att du är snygg? Nej
Micro-pop eller poppa själv? Har ingen micro…
Fredrik Lindström, Henrik Schyffert eller Kristian Luuk? Har lovat att gifta mig med herr Lindström
Vad ska man göra i en dusch? Knivig fråga…

Är du bra på att laga mat? Jovars, men fantasin minskar när man bara lagar åt sig själv. Ge mig nya recept!
Har du några fobier? De minskar i antal och omfång
Har du några tvångstankar? Inte sen länge, tror jag
Tycker du att du har fin dialekt? den har försvunnit efter tiden i uppsala, försöker leta reda på den, det är svårare än vad jag trodde
Hångel? If you would be so kind?
Hur märks det på dig att du är öppensinnad? Är intresserad av andras perspektiv och åsikter, försöker ta saker och personer för vad de är
Hur märker man av din charm? I mina nyfikna ögon
Var du med i barnens trafikklubb när du var liten? Qué?

Vilken har varit den bästa julkalendern genom tiderna? Minns Pelle Svanslös på rak arm. Mycket fin.
Brukar du baka? Brukade, mer sällan nu. Men jag gillar det.
Röstade du i det senaste valet? Ja, naturligtvis
Är du nöjd med ditt liv som det är nu? På någon nivå är jag det, skulle inte vilja bo nån annanstans, skulle inte vilja spendera mitt liv med nåt annat nu.
Är du mytoman? nej
När hånglade du senast: natten till söndagen
När åt du senast: vid 18
Vilken låt lyssnade du senast på: jag och pappa lyssnade på radio i bilen, vad sjutton var det…
Har du sovit i din egen säng inatt: nej
Har någon annan sovit i din säng inatt: nej. Eller, det vet jag inte. Jag har själv inte varit där på tre veckor snart. Moa har ju iofs nyckel…
Vad tycker du är fint? En stunds stillhet

Vad tycker du är äckligt? förakt
Vem fick du senast sms från: Susanne (det är tydligen fullt med vitsippor i skåne=))
Har du pengar på mobilen: nej, jag får räkningar
Dödshjälp? Ja, utan några som helst åsikter om hur det ska genomföras
Har du hög moral? Ja, och ett högt ”rättvisepatos” enligt mor
Favoritblomma? Blomma?
Om du fick vara en kändis för en dag, vem skulle du vilja vara? Maria Schottenius (jag skulle göra mig sjukt bra, och ja, hon är en kändis)
Favoritfärg? blått
Vad är det mest galna du har gjort i ditt liv this far? Galet? Hm. You tell me? Rimligtvis nåt på fyllan.

Säter, igen

Kom till Säter igen igår. På nåt sätt hittar jag lugnet här, eller har tiden. Kan vara avsaknaden av distraktioner som gör att jag kan skriva igen. Kan få ur mig ord som tar mer plats än i ett sms. Det har inte gått tidigare. Jag har försökt formulera mig i huvudet, men det går inte. Jag vill inte. Vill bara gömma mig. Man kan tydligen gömma sig i Uppsala, iaf för andra delar av sitt liv, det går alldeles utmärkt, så det har jag gjort. Det har varit jätteskönt, Uppsala var det jag behövde nu. Helgen var riktigt bra, en persons ointentionella svinighet vägdes upp av andras överraskande och uppiggande trevlighet. Har nog vant mig lite för mycket med att ha mina vänner i kring mig nu, efter helgen. Det har varit mycket lyxigt att kunna ta det för självklart ett tag, ska ned en sväng nästa vecka igen och njuta av det innan jag åker till Umeå. Vänner är som knark, vet inte hur jag ska vänja mig vid deras otillgänglighet sen.

Jag är ganska värdelös på att säga hejdå. Skulle med ett tåg, så jag fick gå tidigare från praktiken i fredags, och smet ut när folk hade lunch och var ute i solen. Hade köpt en gigantisk tårta och skrivit ett kort bredvid, pratade med min handledare och de två cheferna, sen drog jag. Till tåget och Uppsala. Blev heller inget hejdå till K2 som jag bott hos under praktiken, inget riktigt. Han var inte hemma idag när jag hämtade de sista grejerna, och söndagens prat var väl inte riktigt av den kalibern. Marcus körde hem mig igår, en liten roadtrip blev det, med sightseeing i Säter (finns SJUKT mycket att se här, eller?) och en fika på MA's. Vi försökte låtsas att vi skulle ses snart igen, att han inte ska flytta till ett annat land och att vi inte har nån aning om var nästa kopp kaffe kommer att intas. Det gick inte, jag började gråta. Inte helt oväntat, och nu är det gjort. Det känns lite konstigt.

Jag är fortfarande sliten efter helgen, att klara en tvådagars är ett skämt, har blivit lite sjuk och mycket allergisk på det. Kontentan är en Mård med halv hjärnkapacitet och ork som en influensadrabbad. Allt tar alltså dubbelt så lång tid att göra, och blir ungefär hälften så bra utfört. Är jag bekväm med det? Nej.

I Säter blåser det. Vi har ätit soppa och pannkaka, löst det svåra korsordet på rekordtid (all min tankekraft gick nog åt där), hämtat golv som ska ligga i vardagsrummet, pratat om framtiden för farmors sommarstuga och vilat. Alla tre. Om en timme blir vi fyra. Alla ska få plats på övervåningen, är jag inte galen innan måndag har ett mirakel skett.