I väntan på mig själv

Jag hittar fortfarande varken början eller slut. Kan inte ens påstå att jag är mitt i. Har kanske min önskan om att få stå lite vid sidan av och iaktta blivit verklighet och ett exempel på "be careful what you wish..."? Har en förkärlek för teori och kan ofta förledas att tro att det är vad jag gillar bäst. Jag menar ju inte det på riktigt. Jag vill vara med. Hända.

Radion via datorn låter bra nu på kvällen. Hörde Ministry spela Deep Purple's Space Truckin' precis. Det var bra. På mindre än fem sekunder tog jag att det var Cavalera Conspiracy som spelade följande låt. Sjukt nöjd. Det kändes som Sepultura ända in i själen. Också det var bra. Och roligt att höra. Lyssna på Sanctuary. Sen Hellacopters. Skulle inte de lägga av? De verkar göra "bara en turné och en skiva en sista gång, plz" först. Inget fel i det. Snarare bra. Hellacopters är sköna. Ge mig Nicke.

Jag är i alla möjliga vrår av min hjärna. Lämnar inte mig själv i fred. Hittar inte utloppet. Inte ens någon riktning.

Och så är jag le på filmfestivalen jag ska försöka bevaka. Sämre arrangemang får man leta efter, bra jobbat på ert 10-årsjubileum. Vill ni inte ha press? Nej, men då struntar vi i det. Jag har bättre saker för mig. Som att leta efter mig själv till exempel. Eller vänta ut densamma. Jag finns någonstans, det vet jag. Men ibland går mårdar i ide, eller tar semester.