Satt i blockad

Saknar. Er, att prata med, ni som läser, kommenterar. Mig, som inte skriver. Inte ens tänker i skrivform längre. Förut kunde jag producera redan i hjärnan och slänga mig iväg efter närmsta dator/bit papper. Saknar stimulansen i samtal och träffar, saknar det intellektuella utbytet av skola och arbete.

Detta gör att jag inte mår så bra. Blockerar mig. Vänder min blick åt annat, dock kortvariga företeelser. Får små impulser ibland, idéer, formuleringar, och skickar iväg mail. Där jag försöker sälja mig.

Jag visste nog att det skulle bli så här, men att förstå vidden av behovet att vara nyttig gör man inte förrän man enbart sitter still till ingen nytta.

Försöker vara min egen lyckas piga, men är rätt dålig på att tacksamt stå och niga. Ni får ursäkta rimmet, det var inte avsiktligt, men när det dök upp kunde jag inte låta bli.

Fortsätter. Till nästa dag. Igenom boken. Fler mail. Har sysselsättning under tiden, men recensioner för lokaltidningar betalar knappt maten för en dag. Jag vill vara oumbärlig. Ja, det vill jag fan.