Festival

Kokhett presstält. Långbord och dito bänkar. Inskickad artikel och egenhändigt fotad bild. Det gick snabbt att skriva, mycket snabbt. Samtalar med greken bredvid mig. Jag förstår inte hans bokstäver. Det är spännande.

Benen blåslagna. Varifrån är oklart. Höfterna ömma efter liggunderlagsliggande. Lite benig kanske? "Späd" fick jag höra nyss. Som vore jag något som kunde gå sönder, alternativt skulle slaktas snart.

Det är varmt. Det är så otroligt varmt. Nätterna tvärtom iskalla. Dricker blåbärsmilkshake till frukost och äter kött resten av dagen. Variationen är stor, men det mesta innehåller kött. Den specialbryggda festivalölen i sina specialplastflaskor är kalla och goda backstage.

Kåtslag i onsdags när Satyricon spelade. Satyr är om möjligt ännu hetare med kort svart backslick. Sover knappt, men ska inte klaga. Det finns ju så mycket annat att göra. När solen gått upp runt tre luras man lätt att tro att det bara är att fortsätta. Det gjorde jag första natten och kom i säng klockan sju på morgonen. Har skrattat så mycket att det gör ont i magen. Det är pluralis majestatis och Jack är återfunnen. Det är tydligen fyra år sedan jag senast var på festival på riktigt, men det märks knappt. Man anpassar sig, rutinerna sitter i kroppen.

Jag såg At the gates igår och kan knappt fortfarande tro det. Det känns lite konstigt, de stod där och spelade som om inget hade hänt, att det inte var tolv år sedan de spelade i Sverige. Jag stöter på folk då och då, och folk stöter på mig.

Nu lockar havet. Men först kebabpizza, ja, det finns en pizzeria på området. Vi är 29000, och vi är hungriga.