Örchock

Ring INTE till Gröna Lunds växel. Tobbe Trollkarl är deras automatiska kundtjänst. Han skrämde livet ur mig precis.

Men till Grönan ska jag ändå i kväll. Tyrol får besök av finska och amerikanska metalband. Det kommer värma gott i själen.

Brottstycke av en fest

Sammanfattning av en fest

Ett tydligt mönster kan skönjas i de gåvor jag fick i lördags. I fallande ordning fick jag:

1. Vin. Rött. Lite dyrare än vad jag själv brukar köpa. Förutom plastlitrarna Senor tinto som passade fint in på festens budgettema.
2. Böcker. Av olika slag. Behändiga pocket allihop.
3. Växter. Av olika slag. Tulpaner, små gula vårblommor i lökform och gigantisk vacker rosa orkidé.

Sen fick jag fantastiskt fina hemmagjorda magneter med foton på mig och sötnosen. Och asläckra zebrarandiga leggings från Gina Tricot, med matchande asläcker glittrig zebrahandväska. Mina vapendragare i Stockholm, H och N, planerar att utrusta sig själva med ett vitt kit och ett rosa kit. Sen ska vi gå ut på sleazeafton på Harry B James och vara svårflörtade och precis skitsnygga.

Själva festen blev kanske inte som jag hade tänkt mig. Jag var helt väck efter att ha gått upp kvart i sex på morgonen och sedan jobbat till 16. Och folk behagade att dyka upp många timmar efter utsatt tid. Dock passade det ganska bra. Barnfamiljerna (hela två stycken) stannade till 21 och vi tittade på melodifestivalen i godan ro tillsammans med några andra tidigt anlända. Efter 22 brakade det sedan loss och spritbuffén fylldes på. Undrar om det jag drack hette kir royale... Gott var det.

I söndags åt jag och sötnosen första pizzan på länge. Vi har försökt deffa de senaste veckorna, men jag tror att allt vi lyckats gå ned togs igen i helgen. Och idag ska jag äta tårta igen. Med marsipan.

Kakdag

Jag drömmer så mycket just nu. Så starkt. Jag sjunger med i låtarna som blir soundtrack. Ser människor som jag umgås med eller har träffat förut mycket tydligt. Kanske vill jag hellre leva i en dröm, för stunden, men vetskapen om verkligheten försvinner aldrig helt. I drömmen känner jag mig skyldig för att jag inte hör av mig till sötnosen. För att jag är med någon annan.

Idag ringde klockan tidigare än vanligt, och jag förvånade mig själv med att faktiskt gå upp. Nu sitter jag och planerar kakor. Att inte bjuda på något gott när jag firar födelsedag är inte tänkbart, men i år blir det inte någon princesstårta på festen. Något som jag annars har haft de 25 senaste åren. Kanske köper jag mig en bakelse på själva dagen. Ja. Det ska jag göra.

Istället ska jag baka. Fransk chokladtårta ur Annas Mat, en av de bästa böckerna jag läst, samt en utstuderat god snickerskaka som kräver sin bagare. Detta är dagens id. Imorgon måste jag gå upp ännu tidigare, vansinnigt tidigt, redan 05.45. För att man bad mig. Att jobba. Och vem är jag att tacka nej? Jag ska visa dem att jag är oumbärlig. Att det bara finns jag och ingen annan. Så därför ska jag baka idag. Hur mycket av kakan som kommer finnas kvar imorgon? Vet inte. Men det verkar rimligt att äta en stadig lunch innan så att okynnesätandet håller sig på mattan. För gott blir det. Recepten är väl beprövade.

Hårigt

Drömde i natt att jag hittade gråa hår. Inte några få, utan hela bitar i håret. Slingor, sjok. Ju mer jag letade desto mer hittade jag. Accepterade det förvånansvärt snabbt och insåg att det skulle bli dags att börja färga igen. Något jag inte gjort på... sju år.

Jag har nog haft de flesta färger. Började med blonda slingor i mellanstadiet, sen rullade det på. Svart blev jag aldrig, men mörkbrun, ljusbrun, gyllene, röd, lila och allt där i mellan. När jag många år senare insåg att jag inte mindes min riktiga hårfärg bestämde jag mig för att det var dags att hitta tillbaka till den. Det har jag gjort nu. Jag har en rätt schysst ljusbrun färg, som bleks på sommaren så det blir gyllene. Brukar få komplimanger för mina fina blekta toppar när jag klipper mig. "Synd att inte hela håret ser ut så" tänker jag då.

Jag är inte speciellt ytlig av mig. Bär sällan smink till vardags, och modest med det till fest. Bryr mig inte så mycket om mode och fastnar inte för trender som falnar. Men håret har jag lärt mig att man ska ta hand om. En bra klippning kan göra en hel person. En bra hårdag lyfter oss till nya höjder. Detta sagt från en människa som förra året insåg att man skulle använda hårtorken till styling, och fick sin första plattång i julas. Jag lär mig.

Hade inte tänkt att detta skulle handla om hår. Det mest blev så. Tittar på Shear Genius och inser vilken fantastisk förändring en kreativ frisör och en sax kan åstadkomma. Inspirerande. Snart fyller jag år. Då ska jag unna mig en klippning.

Jag gillar inte att ha rätt ibland

"Vi är inte på långa vägar framme vid ett beslut."
"Jo, att hoppa in kan ju bli aktuellt."
"Jag hör av mig i slutet mot veckan."

Andra sätt att säga "Tack, men nejtack". Lite artigare, kanske? Vet inte om det gör mindre ont. Hoppet falnar och jag försöker att se framåt. Men klarar knappt av att tänka på kvällen, än mindre inse att jag är tillbaka på ruta ett. Noll. Visst får jag vara ledsen nu? Lite? Det är jag ändå.

Söndagsmix

Ännu en konststudent har hamnat i trubbel. Dennes exjobb var att måla en t-banevagn full med graffiti. Mest upprörd blir jag av "vår" kulturministers uttalande: "Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst."

Att någon torr och fyrkantig kan avfärda graffiti på detta sätt är inte konstigt, men om inte kulturministern vet bättre blir jag ledsen och orolig för kulturklimatet i Sverige. Kultur är tydligen bara sådant som ryms inom avsedda institutioner. Allt utanför är olagligt och opassande. Framförallt sådant som lite yngre människor ägnar sig åt. Så härligt.

Tittade på Schlagern igår. Har gått all in på den i år och har varit duktig i tippandet hittills. Dock trodde jag inte att H.E.A.T skulle gå direkt till final, mitt tips var andra chansen för dem. Jag och sällskapet klarade inte av att se dem utan att brista ut i vrålgarv, herregud så de såg ut! Sångaren i övertydlig Bruce Dickinson frisyr, gitarristen i grå snopp-spandex. Det finns en anledning till att man bar svarta! Lili och Susie var för övrigt min favorit i går. 80-talet är det nya svarta.

Drack australiensisk rosé till, smakade sommar och kärlek. Och GT gjorda på Bombay sapphire. Det är en jäkla skillnad på skit och pannkaka, om ni tillåter uttrycket. När mästerskapet i tonartshöjningar avslutats gick vi över till Nile, som det ska vara.

Nu dricker jag te som smakar jul, och lyssnar på digilistan, som vanligt. I Venezuela vill president Chávez sitta på posten till 2049, och i Australien brinner det fortfarande. Bilden på brandmannen som ger den brända och törstiga koalan vatten fick mig nästan att gråta nyss. Vintersportandet som så många svenskar sysslar med på olika platser i världen just nu känns rätt ointressant. De alpina framgångarna uteblev, och de få gånger det gått bra i horisontella skidgrenar har jag varit upptagen med annat. I morse sov jag förbi Jonssons guld.

Nu ska jag återgå till tidningsläsandet. Jag är så old school att jag kör papperstidning. Alltid. Mycket nöje med klickandet på länkarna!

What if

Hjärnan vaknar till, hjärtat rusar, ett "what if" ligger på lur och tränger sig fram.

När jag öppnar köksdörren slår lukten emot mig, en lukt det inte går att ta miste på. Bränt. En platta står på. Sexan. Fullt ös och det som tidigare var i kastrullen är nu svart. Det ligger äggrester i kring och matematiken är inte svår. Av med kastrull, av med plattan, öppnar fönstret och låter den kalla vintern svepa in och ta med sig det brända ut. Tittar upp i taket; det finns ingen brandvarnare. Ingen. Brandvarnare. !!!???

Jag vet inte vad som är värst. Att min sambo (sötnos får han bara vara när han är snäll...) glömmer en kastrull på sexan, eller att det inte finns någon brandvarnare i köket. Hade jag inte varit hemma hade vi haft en utbränd lägenhet när han kom hem från jobbet tolv timmar senare. Jag blir alldeles vansinnig av tanken. När röken nått till hallen, där brandvarnaren sitter, hade det varit för sent för grannarna att göra något. Jag minns fortfarande filmen i högstadiet där man får se hur snabbt det går för en lägenhet att övertändas. Det går snabbt. För snabbt.

Så nu sitter jag med bultande hjärta och en hjärna där "what if" snurrar runt runt runt. Imorgon ska jag kräva brandvarnare till köket.

I väntan på att sötnosen ska bli ren

Blev utmanad:

4 AV MINA FAVORITPROGRAM:
* Lost
* Sportspegeln
* På spåret
* Kobra

4 SAKER JAG GJORDE I GÅR:
* Jobbade, första gången på detta ställe
* Kramades med Sötnosen
* Spontanköpte skor
* Somnade ensam (han snarkar och fick sova i soffan)

4 SAKER JAG SER FRAM EMOT:
* Min födelsedag
* Sommaren
* Bröllop i Spanien (nej, inte mitt)
* Att träffa mina vänner snart igen

FAVORITRESTAURANGER:
* New India (Uppsala)
* LA Bar (lokala stället)
* Greken (I Dalarna)
* Bröderna Olssons, garlic and shots

4 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA:
* Ett jobb. Så innerligt.
* Gymkort
* En mild vår
* Att så många som möjligt av mina vänner flyttar till Sthlm

Skulle föredra att vara full om jag ändå måste vara vaken

Det är inget gott tecken, va? Nej. Men jag dricker te istället. Te te te. Och tittar på tv. Eller "teve" som jag skulle lära mig att skriva igår.

Igår... Vad kan jag säga. Jag dödade. I killed. Chockstart att gå upp kvart i fem på morgonen (ja, alltså 04.45 på riktigt) och ta sig mot stan. Det var jag, männen i blåställ och självlysande jackor och invandrarkvinnorna som fraktades med buss och t-bana mot stan. Förvånansvärt många av oss gick av på Östermalmstorg. Började fundera över klass redan innan första kaffekoppen, det är intressant att se dessa bitar av Stockholm. Kaffet fick jag på sjuelvan, som planerat. "En liten?" "Den största du har." Han log förstående. Brände läppen på första sippen.

Sen började det. Var nästan som Carl Hamilton, kom på sekunden, till den mörka redaktionslokalen. Tre var där redan. Ovanför min plats lyste en bordslampa. "Det är bara att börja, men säg till innan du publicerar eftersom din byline inte är inlagd." Herregud. Börja. På en gång. Med vad?! Men jag hittade en bra nyhet på en gång. Och sen en till. Och en till. Fick beröm efter publicering av det mesta.

Tiden gick fort. Det var roligt. Plötsligt var klockan 12 och jag borde vara hungrig. På vägen mot Max (mmm) hamnade jag på skoaffär. Fem minuter senare kom jag ut med sprillans nya, asbilliga, svarta vinterpumps på fötterna. En stor frihet för de tidigare instängda benen.

Efter lunch gick det långsamt. Bristen på sömn knackade på. Chefredaktören var på möte när jag gick. Ringde och fick bara "Bra jobb idag, vi hörs" till svar. Inget mer.

Än har vi inte hörts. Jag mailade direkt då jag kom hem igår och drömde i morse om tom inkorg. Därför vill jag hellre vara full om jag ändå måste vara vaken. För att jag är rädd att de inte kommer höra av sig. Inget mer vikariat. Ingen fast tjänst. Inget. Det är känslan som sitter fast i mig och bankar bakom ögonen.

Jag gjorde allt jag kunde. Tänk om det inte räcker? Jag kommer vara nöjd tillslut. Bla bla bla... Men nu tänker jag faktiskt vara sur. Ledsen, besviken, förbannad. Och nykter måste jag tydligen vara också. Mmm... te.

Breakchans

Sötnosen kommer hem från träningen. Innan duschen får jag pussar av svett och o'boy. Så smakar min kärlek.

Innan dess har jag längtat efter honom. Det gör jag varje dag när vi är ifrån varandra. Han också.

Jag har också kommit fram till att jag är orolig. Kroppen är orolig. Hjärnan likaså. Jag mår inte alls bra, men det tar ett tag att komma fram till det. Och att få det ur sig. Så, nu har jag släppt det fritt.

Vi gick och la oss tidigt igår, men efter att ha snurrat runt i två timmar lämnade jag sängen och placerade mig i soffan. Där somnade jag inom en kvart. Varför? Har inte riktigt kommit fram till något än.

Idag har jag haft min värsta dag som lärarvikarie. Den respektlöshet mot mig och de andra eleverna som visas upp är ofattbar; inte bara från något stökigt undantag, utan från halva klassrum. Stämningen på skolan är inte bra alls. Somnade när jag kom hem och kommer att få ett helvete imorgon. Mellan klockan 06 och 15 begår nämligen undertecknad journalistikdebut i Stockholm. Kvart i fem kommer klockan att pipa. Kaffe och frukost kommer köpas på Sjuelvan vid Stureplan, och sen ska jag vara dashing and brilliant hela dagen. Jag kommer drypa av svett när jag kommer hem.

Jag är så nervös att jag kan börja gråta, men mest är det nog för att jag väntat på detta så länge. Ett break. Mitt. Kan hända sker det imorgon.

Sömnskrivaren

Jag somnade i soffan. Det är kanske inte riktigt okej att göra det om det man är trött av inte är en hård arbetsdag utan bara att ha myst runt i Stockholm med hitrest vän hela eftermiddagen, men så är det. Jag är helt vansinnigt trött.

Det finns fler anledningar. I torsdags var jag på intervju för ett jobb. Det gick bra. Det gick otroligt bra faktiskt. Jag är mycket stolt över mig själv och har framtiden inom räckhåll nu, efter idogt slitande och lidande. Hela helgen har sedan ägnats åt festande. Uppsala i fredags, after work med buffé och vänner, schlagerhäng i lördags på stammiskrogen med en brokig men glad skara. I söndags publicerades jag för första gången på internettidningen jag hoppas att få jobb på. Tempot var vansinnigt, men det gick. Jag kan. Sen väntade releasefest för Crucified Barbara och några öl till.

Helgen ägnades helt enkelt inte så mycket åt rekreation som kreation. Återhämtningen har uteblivit, och nu väntar jag på att torsdagen ska komma. Utan att kunna slappna av en sekund. För att torsdagen ska komma snabbare ska jag jobba på skolan här i morgon. Jag vill inte. Men gör det ändå.

Och nu skriver jag för att inte somna sittande i soffan medan sötnosen ockuperar badrummet. Det går lite så där.

Creep

I don't care if it hurts,
I wanna have control

I want a perfect body,
I want a perfect soul

I want you to notice
when I'm not around

So very special,
I wish I was special

But I'm a creep,
I'm a wierdo

What the hell am I doing here?
I don't belong here

Ur Creep, Radiohead (men coverversionen av Timo Räisänen rekommenderas också)

Söndag tillbaka i Stockholm

Kanna med te. Saffran och chili inköpt i Uppsala. Hoppas det kommer finnas året runt nu.

Hittar Nadal-Federer på Eurosport, final i Australian Open. Det spelar ingen roll vilken boll man ser; tennisen är helt outstanding hela tiden. Det drar ihop sig till tiebreak i tredje set, Nadal ser riktigt arg ut.

DN utspridd bredvid mig i soffan. Känns som att jag varit ifrån världen de senaste dagarna. Det händer så mycket utan att jag hänger med.

Drömde i natt. Något... konstigt. Det sitter kvar i kroppen. Känslan. Som aldrig får finnas i det vakna. Känner mig lite shady.

Sedan följer digilistan, kaffe och vardagliga sysslor. Men de vita pyjamasbyxorna får sitta på i några timmar till.