Skulle föredra att vara full om jag ändå måste vara vaken

Det är inget gott tecken, va? Nej. Men jag dricker te istället. Te te te. Och tittar på tv. Eller "teve" som jag skulle lära mig att skriva igår.

Igår... Vad kan jag säga. Jag dödade. I killed. Chockstart att gå upp kvart i fem på morgonen (ja, alltså 04.45 på riktigt) och ta sig mot stan. Det var jag, männen i blåställ och självlysande jackor och invandrarkvinnorna som fraktades med buss och t-bana mot stan. Förvånansvärt många av oss gick av på Östermalmstorg. Började fundera över klass redan innan första kaffekoppen, det är intressant att se dessa bitar av Stockholm. Kaffet fick jag på sjuelvan, som planerat. "En liten?" "Den största du har." Han log förstående. Brände läppen på första sippen.

Sen började det. Var nästan som Carl Hamilton, kom på sekunden, till den mörka redaktionslokalen. Tre var där redan. Ovanför min plats lyste en bordslampa. "Det är bara att börja, men säg till innan du publicerar eftersom din byline inte är inlagd." Herregud. Börja. På en gång. Med vad?! Men jag hittade en bra nyhet på en gång. Och sen en till. Och en till. Fick beröm efter publicering av det mesta.

Tiden gick fort. Det var roligt. Plötsligt var klockan 12 och jag borde vara hungrig. På vägen mot Max (mmm) hamnade jag på skoaffär. Fem minuter senare kom jag ut med sprillans nya, asbilliga, svarta vinterpumps på fötterna. En stor frihet för de tidigare instängda benen.

Efter lunch gick det långsamt. Bristen på sömn knackade på. Chefredaktören var på möte när jag gick. Ringde och fick bara "Bra jobb idag, vi hörs" till svar. Inget mer.

Än har vi inte hörts. Jag mailade direkt då jag kom hem igår och drömde i morse om tom inkorg. Därför vill jag hellre vara full om jag ändå måste vara vaken. För att jag är rädd att de inte kommer höra av sig. Inget mer vikariat. Ingen fast tjänst. Inget. Det är känslan som sitter fast i mig och bankar bakom ögonen.

Jag gjorde allt jag kunde. Tänk om det inte räcker? Jag kommer vara nöjd tillslut. Bla bla bla... Men nu tänker jag faktiskt vara sur. Ledsen, besviken, förbannad. Och nykter måste jag tydligen vara också. Mmm... te.