Sömnskrivaren

Jag somnade i soffan. Det är kanske inte riktigt okej att göra det om det man är trött av inte är en hård arbetsdag utan bara att ha myst runt i Stockholm med hitrest vän hela eftermiddagen, men så är det. Jag är helt vansinnigt trött.

Det finns fler anledningar. I torsdags var jag på intervju för ett jobb. Det gick bra. Det gick otroligt bra faktiskt. Jag är mycket stolt över mig själv och har framtiden inom räckhåll nu, efter idogt slitande och lidande. Hela helgen har sedan ägnats åt festande. Uppsala i fredags, after work med buffé och vänner, schlagerhäng i lördags på stammiskrogen med en brokig men glad skara. I söndags publicerades jag för första gången på internettidningen jag hoppas att få jobb på. Tempot var vansinnigt, men det gick. Jag kan. Sen väntade releasefest för Crucified Barbara och några öl till.

Helgen ägnades helt enkelt inte så mycket åt rekreation som kreation. Återhämtningen har uteblivit, och nu väntar jag på att torsdagen ska komma. Utan att kunna slappna av en sekund. För att torsdagen ska komma snabbare ska jag jobba på skolan här i morgon. Jag vill inte. Men gör det ändå.

Och nu skriver jag för att inte somna sittande i soffan medan sötnosen ockuperar badrummet. Det går lite så där.