Intet/Mångalen

Intet jobbat, intet pluggat, intet shoppat. Intet steg framåt taget.

Idag har jag betalat mina räkningar. I tisdags när jag skulle gå loss på stadens butiker köpte jag te. Punkt. Jag och Mo hamnade på tidningen och träffade cheferna, gick sedan till restaurangen och träffade chefen. Sen drack vi öl. Igår pluggade jag. Fastnade i ett strömavbrott som släckte ned hela tolvan och hela fjorton, men efter en timme skådade vi åter ljuset. Jag somnade efter 03 i morse, snurrade runt runt runt och kom ingen vart i timmar innan. Fem dylika senare vaknade jag. I skolan idag tänkte jag snett. Eller om det var igår när jag läste. Det blev i alla fall inte som det skulle, och jag vet inte riktigt vad som händer med min hjärna. Nattens fullmåne får ta skulden för sömnbristen. Men mer då? Vad är det som håller mig tillbaka? Den jagande mården har stannat upp. Läsa kan jag, men jag litar inte på att jag förstår till fullo. Skriva kan jag knappt. Inte det jag borde. Att jag inte kan shoppa förvånar mig inte, nya tag imorn, med siktet inställt på saker jag behöver borde jag kunna lyckas med något.

Jag har det inte i mig nu. Jag kan inte slänga mig ut och hoppas på det bästa. Men ett pyttesteg ned från tröskeln? Jag gör det nog utan att märka det. Små små steg. Liten liten Mård.