Ad acta

Helgen har satt sina spår. Sammanlagt har jag räknat till sju blåmärken på ben och fötter. Ryggen värker. Nacken värker. Borde ha stretchat ut mina ben. Har sträckt högra sidan under bröstet, det är ömt och gör ont i revbenen när jag skrattar. Har knappt sovit något och ätit konstigt på konstiga tider. Pengarna har sinat efter dyra taxiresor, tröjan nedspilld av rödvin efter ett trångt dansgolv/publikhav. Men det har varit värt det. Efter ett bra pass på jobbet i lördags åkte jag till Mo och svidade om. Vi var sjukt snygga på mycket olika sätt. Festen var onekligen den största jag varit på i Umeå, liveband och mängder av utklädda människor. Bättre drag i vardagsrummet än på någon annan spelning jag har varit på i Umeå. Kom hem runt halv fem på morgonen tror jag. Plasket hade, som jag fasade för, fryst och blivit en jäkla resa för stövlarna jag hade på mig.

Söndagen blev bra. Fick mig ord tillsända från någon vars frånvaro gjort Internet till en sämre plats. Orden är tillbaka. Efter lite sömn tog jag mig också ut från lägenheten och bort några meter. I natt har jag sovit. Det var skönt. Riktigt skönt.

Dagen har inte räckt till, möte och nån ny typ av förtroendeuppdragsutbildning tog alldeles för mycket tid. Ska in med en artikel imorn som fortfarande bara är disparata tankar utan mål. Ska se om jag kan foga ihop dem under natten.

Har haft ett långt samtal med Erika på kvällen. Det avslutades med en dos dalmål, och jag känner i själen att jag behöver det just nu. Läste igår en intervju med Moneybrother som sa "Jag är från Dalarna, jag lyder mina egna lagar.", och det var skönt att bli påmind om när livet tumlar runt omkring en och man knappt vet var man är när man vaknar. Ja bryn't mä nå. Bara le lite, och gå vidare.

På ICA köpte jag tidigare en chokladkaka från Lindt och tamponger. Party on, Wayne.