Follow the yellow brick road

Det kändes lite bättre igår kväll, men idag är det status quo igen. Måste ha sovit på ett ymnigt sätt inatt, för när jag vaknade var framstegen borta och nacken som betong. Jag ser lite ut som roboten i Trollkarlen från Oz när jag rör mig. Duschade precis, för första gången på... nej, jag tänker inte berätta, och det tog nästan tio minuter mer än vanligt, men jag gjorde det! Väntar på ICA-leverans från min barmhärtiga samarit, och lever på en cocktail av Ipren och Alvedon, man ska tydligen ta dem tillsammans.

Jag har ingen riktig ork över till att tänka, men fick in en recension igår, och har all tid i världen åt att läsa tidningen, så alltid nåt. Nu ska jag blåsa håret, och nacken också, det kanske hjälper. Drömde riktigt konstiga drömmar i morse, bland annat att jag var på två festivaler på samma kväll vilket hade kostat mig multum men jag mindes inget av det för jag var så full, och letade desperat efter min kamera för att se om det där fanns några bevis på att det verkligen hade hänt (allt detta i drömmen). Reste på många vägar, som inte bar någonstans, men jag gissar att hjärnan kompenserar för det faktum att det längsta jag tagit mig sen i lördags är till postlådan och dörren. Har man ingen yellow brick road, eller en road överhuvudtaget, får man nöja sig med de imaginära.