Det är inte synd om mig. En abstrakt kärlek har lett mig fram till en konkret.
Det är lite sorgligt. Känslan går fortfarande inte att beskriva eller prata om, men det är inte synd om mig. Jag valde. Det blev omöjligt. Men det är han som har tagit mig fram till den här punkten och att kunna tacka honom ordentligt går inte.
I lördags såg jag Håkan Hellström för första gången. Jag föll. Jag föll för honom och jag föll för mitt sällskap. Mitt "...jag hade hoppats på något" har blivit "...om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt".
Jag får återkomma. Men jag är inte utan kärlek. Tvärtom. Jag har aldrig tidigare haft så här mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Åh, va härligt att du har varit med om en religiös Håkan-upplevelse. Det är mycket speciellt! Jag hoppas uppleva det på torsdag.
Jag måste ringa dig! =) Stor kram!!
men herregud, hur har du lyckats undvika håkan? nu går skam på torra land.
nåja, jag förlåter dig.
gå i friiiid nu, och synda icke meer.
Vera och Knivis: Ja det var helt fantastiskt, jag ångrar att jag inte provat på tidigare.
Ahh. Later helt fantastiskt det har!. Vill ocska se Hakan:)
Laanna: Det är helt fantastiskt:) Om du hinner hem kan du se Håkan i GBG på Way out west i augusti. Vi ska dit:)
Skicka en kommentar